Aftonbladet – 23 juli 1856, sida 3

majestät, om vi följt vår första ingifvelse och lemnat det åt honom; jag behöfver således ej -beskrifva. den för. er... Hvilka gräslig faror löper man ej stundom utan att veta et b Espårance lade hånleende sina atmar i kors öfver bröstet. Henriette vacklade, och store svettdroppar perlade på hennes panna, 7; Nåväl! inföll han, la Ramee hade medlidande med er . .. han besvor sina fiender om at återfå detta bref, som skulle störta er, och i utbyte derför: lofvade han att öfverlemna sig sjelf utan strid, och att ej tråkta efter sitt lif... Han offrade sig för att rädda erl Vidare. .. Vidare... stammade den bleka Henriette. , Hans förslag antogs. Och brefvet? ... År uppbrändt:.. Ni har ingenting mere att frukta. Det var som om det brinnande papperet: liga för ett ögonblick upplyst den unga flic: kans vanstälda ansigte. Jan, fortfor Espårance, ni kan vara lugr — men han, den olycklige... det arma off. et för sin blinda kärlek till er... han äl fången och han skall dö... Vet niatt afrätt ningen skall ega rum redan i morgon bittide klockan åtta ? Hvad kan jag göra vid det ? invände Henriette spotskt. Inte är det mitt fel... Utom: dess lär det väl inte finnas något medel ati undvika denna olycka tänker jag. Jo, min fröken, la Ramåe har funnit detta medel... och det är just för att meddela el det, som han skickat hit mig. Henriette kände att ett nytt åskslag var i annalkande — ett åskslag, Kanske ännu förfärligare än det första. Hon läste ij Espårances iugna blick att den vigtigaste delen af hans beskickning återstod, och hon böjde ofrivil ligt sitt -hufvud för den våldsamma storm, hvilken hatade. Tala, stammade hon, Jag lofvar att göra