Aftonbladet – 19 juli 1856, sida 3

Lifegenskapen i Ryssland. Äfven den fria kommunalförfattningen fick derigenom en stöt, som slutligen undergräfde den i sjelfva dess grundvalar. Ty det kommunala. föreningsbandet blef nu mera och synnerligen genom bortskickandet på obrok, märkbart upplöst. Visserligen visade sig icke denna verkan genast, emedan genom vanans makt kommunalorgavismen och det patriarkäliska förhållandet emellan herre och bonde ännu länge höll ut emot stötarne. Men under loppet af adertonde århundradet blef förstörelsen alltmera märkbar. De nationella böjelserna kommo ur sina länkar, sederna ur sina fogar. Å ena sidan råkade åkerbruket Hos landtmännen i missaktning och försummades. Sedan de från fria bönder blifvit lifegna slafvar, utslocknade hos dem arbetslusten och täflan. Slöhet trädde i stället, jemte en oemotståndlig håg att beslöja förståndet. att genom med konst åstadkommen berusning qväfva minnet af den förflutna tidens frihet och söka tröst för det närvarandes tröstlöshet. Sålunda inträngde bland bondeståndet fyllerilasten och begifvenheten på bränvin, och återverkningarne häraf påskyndade det kroppsliga, andliga och sedliga förderfvet. andra sidan underblåste exemplet af utsändning på obrok den lust för vandring, kringstrykande och schacker, som redan förut var ett mnationaldrag hos ryssen. Icke sällan återkommo de på obrok utskickade välmående till sina kommuner. Hitintills okänd olikhet i förmögenhetsvilkor uppstod, undergräfde den pätriarkaliska enkelheten, uppväckte afund och ökade obelåtenheten med det egna tillståndet. Och detta blef också verkligen allt mera tröstlöst. Den ryska lifegenskapen var värre än negrernas amerikanska slafveri, och väl värdt en Beecher Stowes pensel. Också är det karakteristiskt, att för den lägre folkklassen, således synnerligen för de lifegna, uttrycket det svarta folket. blef bestående och brukligt. Icke nog med att bonden genom jordslafveriet blef för lifstiden af grundsats bunden vid den fläck, der han var född, att det blef honom förvägradt att efter eget behag välja hem, sysselsättning och yrke eller byta om herre; han hemföll dessutom, i trots af slafveriet vid torfvan, helt och hållet åt sin herres godtycke; han kunde tvärtom mot sin vilja af herrn ryckas från sitt hem, från den verksamhet, hvarvid han var van, och från alla sina minnen och lefnadsförhållanden förflyttas till obekanta trakter, utbytas eller försäljas för penningar åt ännu värre herrar. Åtännu värre — ty herrarne, utsatta för hvarje möjligt tyranni ofvanifrån, blefvo sjelfva förhärdade och vande sig mer och mer att utöfva samma tyranni nedåt. Ombildningen af härväsendet; hvarigenom adeln blef ansvarig för anskaffandet af ett visst antal rekryter, bidrog icke litet att i högsta grad stegra. herrarnes Hårdbet emot bönderna. Allt tycktes ju för herrarne mer och mer gå ut på att till det yttersta begagna ien arbetsoch skatteförmåga, som de hade uti sin egendom af menniskor. Sålunda rnedsjönk i -herrns ögon den lifegnes värde tili värdet af en sak; man bekymrade sig icke om hans yttre eller inre lidanden; man erkände icke hos honom någon rätt såsom lefvande varelse, med egen sjilsverksamhet och känslor. Han fick icke känna Kvarken såsom. menniska eller medborgare, hvarken såsom fader eller bärn; man uppskattade och handterade honom blott såsom ctt medel att producera; såsom smedstäd eller hämmare, :).S6 Aftonbladet. n:0. 163. ana