Aftonbladet – 19 juli 1856, sida 3

att känna saknaden. — Hvad jag råder er, till är, att söka blifva fri från svenska. tjensten, fästa er vid den franska, och att bereda er, genom försäljningen af er syssla och det lilla gods ni eger, en oberoende s:ällning, som gör lifyet för er lyckligt, hvilket ni förtjenar. Jag skall alltid vara angelägen om att dertill bidraga så mycket på mig skall komma att bero. Hemkommen fick v. Döbeln dock erfara att erbjuden förtjenst ofta är försmådd. Gustaf II hade en ihärdig ovilja mot honom med anledning af en duell, i hvilken under konungens vistande i Paris 1784 hans gunstling Peyron hade blifvit dödad af v. Döbelns dåvarande chef La Marck. Han sökte länge förgäfves någon anställning, då omsider Stedingk, som erhållit befälet öfver Savolaxbrigaden, utverkade att v. Döbeln fick en kaptensbeställning under honom. I en serie af anteckningar skildrar v. Döbeln fälttåget i Savolax 1789, befälhafvarne, trupperna, landet och folket samt flera särskilta strider. Von Döbeln klandrar bittert de s. k. frikårerna och isynnerhet deras officerare såsom eländigt slödder, som icke dugde till någonting. Han omtalar likaledes, huru de frivilliga bönder, som slutit sig till trupperna, när elden började, icke höllo stånd, utan gömde sig, och tillägger: Detta visar, hvad nytta sådane göra emot en öfvad trupp och huru litet man kan förtro sig åt en rasande allmoges ursinniga och oförvägna utlåtelse att gå mangrant till landets försvar. Vi meddela följande vackra drag ur en förpostfäktning vid Pihlajanlax: Vår lilla postering var utan försvarsverk, uppehöll sig i bondehusen: dess ändamål var endast att observera kossakposteringen vid Säppele. Till Sulkava, enda stället hvarifrån man kunde . vänta understöd, var 1!;, mil; det var således ganska lätt att ta den lilla styrkan. Ryssarne ankommo 30 steg nära husen, genom en. smal biväg, utan att vara sedde, emedan attacken skedde om natten. Officeren. som kommenderade, flydde genast undan, underofticern likaså. En nyligen antagen fattig yngling, som. var rustmästare, tog då befälet; — vid namn Bugt. Hans namn nämnes med mycket nöje, helst han härstädes uppförde sig ganska väl, och så, som en den erfarnaste och käekaste befälbafvare rcöjligen kan göra. Han fördelte sitt manskap emellan och uti husen på särskilta ställen; detacherade 3 å 4 man i en liten skog nedanför backen vid landsvägen, med befallning att oupphörligt skjuta; han sjelf äfvensom manskapet ropade med hög röst, att än en infanteribataljon, än en jägarbataljon, än dragoner borde avancera. Vid ryska trupperna tala en stor del af offieerarne svenska språket; oväntadt var det för dem få höra dylika order vid en post, de endast trott bestå af 30 man; ännu mera oförmodadt var det att finna skott från däiden, emedan de aldrig kunde supponera, att då ett så obetydligt detachement anfalles af flera hundrade man, man detacherar 3 åh 4 för att falla dem i ryggen. MNatten gör föremålen större än de äro; on voit des rats et on croil voir des Elephants (man ser råttor och tror sig se elefanter); detta, jemte ryssarnes elaka dispositioner, gjorde, att detta lilläå detachement försvarade sig, blef ej forceradt, utan i stället tvang fienden att retirera. Hade fienden skickat en patrull längs landsvägen, endast af 12 man, till vårdkasen, så hade den ej allenast tagit officerarne och sergeanten som flydde, utan äfven de 3 å 4 man, som detacherades till skogen och som gjorde diversion; den hade också tagit dragonen, som blef sänd till Sulkava att rapportera om fiendens anfall. Det var dessutom från denna sidan, som understöd skulle komma, hvilken den då upptäckt, samt i alla fall bordt hindra itändandet af vårdkasen, i fall man häraf velat betjena sig; den stod på högsta delen af berget och var sedd af kassackposteringen. Vår förlust bestod i 4 blesserade soldater, af hvilka 2:ne dogo. Bugt blef befordrad till sergeant, fiek 20 rdr gratifikation af brigadchefen, och löfte om vidare befordran; blef dessutom offentligen berömd på orderna. I sin rapport omtalade han med all möjlig modesti (blygsamhet) förloppet, anklagade hvarken officern eller underofficern, utan på tillfrågan. Det är af soldaten, man fått veta sammanhanget om hvars och ens förhållande. Officeren och sergeanten arresterades af B.-C. för att ställas under krigsrätt; den förre hade vid blokaden af Nyslott förlidet år visat sig rask och käck; han tillstod sitt fel, lofvade med värjan i hand att reparera detsamm3, bad om nåd och befrielse, hvilket B.-C. beviljade dem båda, sedan samtlige officerare och underofficerare vid regementet dertill samtyckt och derom anhållit. De hade den skammen att ej blifva på orderna nämde, då detachementets och Bugts förhållande der på det högsta berömdes och betackades. Officern bar sedermera vid tvenne affårer helt och hållet afskuddat sig förebråelsen och ådagalagt mandom och god vilja. Men Bugt, en högst fattig yngling, som några månader förut blifvit antagen i tjenst, och som första gången var i elden, visade tapperhet, fermitåt, urskilning; dess konduit vid detta tillfälle var den förfarnaste officers. Huru många generaler finnas icke, som ej kunna framdraga en så vacker och väl utförd affär? Jag för min del önskade ha en sådan affär, som denha var. Alexander blef odödlig för affärer som, i förhållande, ej uppvägde denna. Bugt förtjenar riddarmedaljen: För tapperhet i fält; han är så fattig att han lånt kläderna, i hvilka ban presenterade sig för generalen. Denna berättelse var nog detaljerad, och reflexionerna öfver denna affär nog långa; men jag finner mycket nöje att uppehålla mig vid en så sällsynt förtjenst. Vi återkomma ytterligare till detta läsvärda arbete. LITTERÄRA NOTISER. — Samlade Vitterhetsarbeten af Samuel Co