Aftonbladet – 19 juli 1856, sida 3

okänd genovefainermunk, hvilkens ord skulle ha utbredt ett fullkomligt ljus öfver hela denna hemlighetsfulla intrig. Framför alla de förskräckliga bevis, hvilka uu uppreste sig emot komplottens upphofsmän, tvekade det förfärade parlamentet. Den källa, från hvilken detta brott utgått, var visserligen funnen, men hvilken var väl denna källa?... de ryktbaraste familjer och en qvinna, hvilken nära på regerat i Påris, och hvars namn: en gång varit populärt!... Konungen blef rådfrågad, han förskräcktes sjelf och förklarade att han ej ville göra skandalen fullständig, genom hertiginnans af Montpensier offentbga anklagande, förr än han egde ett så ovedersägligt och klart bevis på hennes delaktighet i förräderiet, som la Ramees egen bekännelse. Domrarne önskade ej heller någonting högre, och som det var dem fullkomligt likgiltigt, på hvilket vis fången bragtes till denna besännelse, blef han underkastad tortyren; men oaktadt både eldoch vattenprofvet, bekände ia Ramåe ingenting, utan skrek högre än någonsin, att han var en Valois, och att det mod, bvarmed han uthärdade -plågorna, bäst borde bevisa hans höga härkomst. Konungen blef mycket bedröfvad öfver detta nederlag, och förebrådde i lifliga ordalag la Tournelles presidenter den brådska, hvarmed de gripit till tortyren, och menade att delinqventens stoiska lugn i folkets ögon bekräftade hans förmenta rättigheter, då deremot en på.ett lugnare, och mera logiskt vis. fortsatt sträng undersökning, ganska säkert, vida lättare skulle ha fört dem till det önskade målet; ty så länge Ja Bamge påstod sig vara en Valois, frikände han fru de Montpensier, och gjorde sig sjelf intressant ända till schavotten. Vi behöfva ej säga huru hertiginnan triumferade häröfyor, Hen talade offentligen om sa