Aftonbladet – 19 juli 1856, sida 2

högt klappande hjertan, lyckades de ändtligen att få utvexla några ömhetsförsäkringar. God dag, min Esprance. God dag, min Gabriella. Ni är då äfven här! Jag hoppades få se er. Ni har ju redan fått mitt leende! Ack! det har uppfylt mitt hjerta med den ljufvaste glädje. Ert andra vilkor var att jag skulle tala med er så ofta som jag kunde göra det; jag kan nu uppfylla er önskan, men hvad vill ni att jag skall säga? ... Hvarje ord, som utgår från er mun, Gabriella, är en harmoni som på en gång tjusar och Intager mig.p Emedan alla mina ord säga er ett och detsamma, min Esperance. Mera eller mindre tydligt likväl, min sköna herrskarinna. Välan, så vill jag då åtminstone i dag! blifva tydlig... Espårance...jag älskar erl.. Store Gud!x mumlade Esperance med slutna ögon oeh händerna så hårdt tryckta emot bjertat, som om han der blifvit träffad af en kula... Medlidande, Gabriella!... betrakta mig ej. på? dettå sätt eller jag är mig icke längre mäktig!... onungens och Crillons steg närmade sig. Jag påstår i alla fall att det var mycket för djerft af dig, till att ensam öfverrumpla den der falske Valois i hans läger; och jag förbjuder dig, gamle våghals, för framtiden alla dylika streck. aJa, svarade Crillon; öm jag varit tvun-. gen att taga den stackars karlen midt ibland hans folk, så kunde saken allt ha varit kinkig nog, mön som jag redan sagt ers majestät, kände jag hans svaga sida och fick honom således för ganska godt pris... Egeutligen är han ingen elak menniska.