Aftonbladet – 18 juli 1856, sida 3

lan tänderna. Det ser ju riktigt ut som om han ville undvika er... Hitåt, Touquet!... hollah!... drummel! Denne vördnadsvärde person hette egentligen Touquet, ehuru han, sedan hans rikedomar, tack vare Henrik IV:s frikostighet, dagligen ökades, kallade sig la Varenne, efter markisatet af detta namn. i Konungen gaf likväl aldrig oftare den nye, markisen namnet Touquet än då han var ond; också spetsade den lille mannen äfven nu genast sina öron och skyndade under tusen vördnadsbetygelser emot Gabriella, hvars munterhet oupphörligt ökades. I Henrik, med sitt stora förstånd, borde dock hafva förstått, att den qvinna, hvilken, då det var fråga om svartsjuka, skrattade af så godt: hjerta som markisinnan nu gjorde, ej kunde: vara någon alltför het älskarinna; men ofta äro de snillrike de minst skarpsinnige. ! Hvad vill det säga att du söker gömma dig, då man ropar dig? frågade konungen med rynkade ögonbryn. I Ack, sire, jag såg hvarken ers majestät eller fru markisinnan... dessa träd skymde alldeles bort utsigten för mig... eljest skulle äg visst icke ha tillåtit mig att lukta på de: vackra blommorna. För all del, sire, hjelp herr la Varenne att hitta på någon bättre ursäkt, eller jag dör af skratt,, sade Gabriella. Jag kan omöjligt förstå hvarföre la Va-: renne är förlägen så här alldeles utan skäl, sade konungen, gifvande den lille extra postmästaren en skarp blick. Nå, hvad medför du för nyheter angående processen ? Ack, sire, den är ännu icke slut; domrarne hålla nu som bäst på med att rådslå om straffet. EOch hvari trer man att det skall komma att bestå? ! I I I