Aftonbladet – 18 juli 1856, sida 2

liga i tidaingarne, mean en domstolstidning lät tydligt förstå, att det blifvit henne förbjudet, vid äfventyr att tagas i beslag af polisen, att underkasta den afrättades sista ögonblick en psykologisk analys! — — Frågan om danziger-gesällernas tumult har på ett märkligt sätt blifvit invecklad genom några nya intressanta momenter. Som ni erinrar er, omnämde jag i ett föregående bref, att i Danzig finnas ännu bländ gesällerna några slutna skråmessiga korporationer och gillen, hvilkas understödskassor af magistraten blifvit med våld förenade till en centralkassa eller, såtom regeringen påstår, öfverlemnade åt en enda kommunal kassörs uppsigt och förvaltning. En reklamation af Danzigs arbetare emot det af magistraten i detta ändamål verkstälda beslaget och i vissa fall uppbrytningen af deras kassor har af regeringen i Berlin blifvit tillbakavisad såsom obefogad. Likväl har ministeren lofvat en ytterligare undersökning i saken, och det af skäl, som mgalunda härflyta från ett liberalt deltagande för gesällerna och den dem vederfarna orättvisan. Man måste känna att vårt feodala junkerparti städse bar varit för skrånas återinförande. Deraf kommer dess deltagande för gesällföreningarne i Danzig och emot dervarande kommunala byråkrati. I allmänhet tala och skrifva de feodala emot byråkratien, tills de för sig och de sina lyckats erhålla några embeten. Såsom embetsmän bete de sig lika illa, och om möjligt ännu värre än den argaste polismenniska. Man må blott ihågkomma hr Kleist Retzow, innan han blef Rhenprovinsens öfverpresident, och samme man i hans prokonsulariska myndighet. Man kan också vara öfvertygad, att om fria arbetareassociationer i någon stad rest sig mot ett dem tillfogadt våld och sökt bjalpa sig sjelfva för att afvärja orättvisan, så skulle Kreuzzeitung och kamrater ha nedkallat alla lagens blixtar mot de skyldiga. Men skråna förtjena alltid någon feodal protektion. Då nyligen ett antal studerande vid Berlineruniversitetet anmälde sig för att täfla om ett prie, förklarade decanus, professor Jingken, att de judiska studenterna voro uteslutna från täflingen. De ministeriella: tidningarne försäkrade, att regeringen icke hade velat afhålla judarne från täflam. Men det visade sig snart. att det hette i instruktionen, att judarne väl kunde töfla om priset, men att decanus icke skulle erkänna något af en judisk student författadt arbete såsom värdigt priset och således i tysthet utesluta dem. Detta ovärdiga och dolda handlingssätt ville professor Jängken icke gå in på; ham förklarade derföre hellre studenterna redan på förhand, att han icke hade något pris att tilldela dem och att allt skedde:1 den kristna principens namn! Vi hafva vidare upplefvat flera anklagelser och domar emot högt stälda personer. Jag har redan nämt, att friberrinnan v. Zedlitz blifvit för bedrägeri, förfalskning m. m. dömd till flere års fängelse oeh motsvarande bötesansvar. En annan förnäm dam, hvilkens namn undfallit mig, har i afsigt att tillskansa sig förmögenhet understuckit barn. Till denna process, som ännu icke genomgått alla stadier, återkommer jag en annan gång. Sådana domstolsepisoder uppreta bourgeoisien mera än hundra ledande artiklar i oppositionstidningarae. Till och med kälkborgrarne börja ana, att det finnes något ruttet i samhället! HL