Aftonbladet – 18 juli 1856, sida 2

också mycket gerna vilja veta, hvad som blifvit af en viss la Ramå, sig så kallande Valois, hvilken i provinsen uppviglat folket och oblygt mottagit titeln af konung. Han sitterjpå Chåtelet, sade Henrik IV med : ett fint leende, och hans process skall i dessa dagar begynna. IX. Första jagten. Konungen hade farit till Saint Germain för att jaga, men i anseende till inträftadt regnväder, blef det ingenting deraf. Dagen tillbragtes ganska enformigt i det gamla slottet, hvarest konungen arbetade, spelade och sof, i stället för att, enligt uträkning, få ströfva omkring i skogarne. Hvad hofvet beträffade, så hade det ännu tråkigare än monarken. Först dagen derpå anlände damerna. Henrik skyndade emot Gabriella, hvilken han fann melankolisk och kall, oaktadt alla hennes försök att dölja sin sorgsna sinnesstämning. Vädret uppmanade ej heller till glädtighet, det var grått och blåsigt, molnen voro uppfylda med snö; som de ej vågade skicka ned på jorden, emedan almanachan sade att det var vår, men denna snö lät likväl känna. af sig i luften, hvilken var skarp som i december månad. j Träden buro dock redan sina vackra gröna blad, fåglarne sjöngo uti skogarne, och de under ekarnes löftak utbredda smaragdgröna gräsmattorna prålade med tusentals sköna blommor. Ett enda leende af solen och denna tafla hade varit förtjusande; men denna så efterlängtade solglimt, hvilken på en gång skulle ha uppvärmt naturen och alla hjertan, yntes ej vilja visa sig. Henrik förde Gabriella till parterrerne, hvarest, genom trädgårdsmästarnes komst, dessa i