Aftonbladet – 17 juli 1856, sida 3

ling yttrade vieckonungon sin råbigt Vard att detär statens .plikt att taga initiativeti denna sak, gertom anläggandet af stamholländerier på flera dertill lämpliga ställen. När, dessa anläggningar en gång kommit i gång, blefve detsedan kommunernas skyldighet att sörja för deras upprätthållande — allt likväl under offentlig kontroll. Äfven iförhandlingarne om ändamålsenlig skötsel och begagnande af de allmänna skogarne deltog vicekonungen.och uttalade sig med stort intresse för en förbättrad skogsskötsel. Den 10 Juli afslöts landtbruksmötets förhandlingar af statsrådet Vogt, hvarefter ledamöterna efter ett hurra för statsrådet åtskildes. Nästa landtbruksmöte kommer att ega rum i Throndhjem 1858. Efter mötets slut samlade sig omkring 70 medlemmar till en afskedsmåltid. Hr Etienne Djunkowsky, chefen för den katolska nordpolsmissionen i Norge, ärnar i Paris utgifva en resebeskrifning öfver Norge, och har redan inskaffat i Kristiania-Posten, en liten profbit derpå. Det heter deruti bland annat: Detta land var fordom en af de lifskraftigaste medlemmar af. den stora europeiska statsfamiljen, hvilken de: katolska biskoparne (!) och kungarne hafva skapat medelst den kristliga civilisationen, den.enda, som kan konsolidera staterna utan att-skada. deras personlighet eller oafhängighet. Hela Norges historia bevisar denna sanning, och bland de norska historikerna har isynnerhet prof. Munch i Kristiania den ER att klart och grundligt hafva ådagalagt n höga ståndpunkt i intellektuelt och politiskt hänseende, till hvilken Norge höjde sig efter kristendomens införande, och hvilken bildar en slående kontrast till den period, som senare följde, då.de,danska konungarne hade lösryekt Norge från katolska kyrkan, hvars prelater voro de sista stöden för landets sjelfständighet och bevarare af nationalandan.(!)