Aftonbladet – 17 juli 1856, sida 3

ske se helt annorlunda ut några dagar härefter, fatta derföre mod, allt kan ju förlåtas!s La Ramee betraktade konom med förvånirig ; denne man, hvilken aldrig. förstått att förlåta, kunde ej tro på denna dygd hos andra. I Chåteau-Thierry uppfylde guvernören genast herr de Crillons begäran, hvarefter den illa rappen hastigt och utan några anmärkningsvärda äfventyr uppnådde Paris. 4 Emellertid hade Crillon återvändt, till la Ramees läger, hvilket han fann i en dödlig oro. Konungens bortovaro sysselsatte alla; officerarne letade och rådgjorde sakta sinsemellan, medan soldaterna betraktade hvarandra och envist begärde att få se monarken, Spaniorerna ville deremot nödvändigt veta, hvad som blifvit af deras trenne landsmän, hvilkas ankomst hela-Jägretsäftonen förut förkunnat, och vakterna sade, enligt sanna förhållandet, att de vid daggryningen sett konungen, rida-ut med de främmande officerarne, för att företaga en rekognoscering. Oron öfvergick snart till fruktan, derefter följde den mest paniska förskräckelse, och det beslöts slutligen aft-en kurir genast skulle affärdas till någon af de hemliga cheferna, antingen herr de Mayenne eller-hertiginnan af Montpensier, för att underrätta dem om den oförklarliga händelsen. Under tiden sträckte officerarne sina undersökningar rundt omkring bela-trakten, ända till Olizi, hvarest la Ramee och hans bortröfvare haft sin första halt. De nyheter, hvilka erhöllos ifrån detta ställe, voro döök mer än nedslående; konungen hade styrt kosan mot Paris, men hans majestäl hadå under hela tiden mera skickat sig som en fånge, än som en konung; också hade ingen af värdshusets alla invånare ansett honom derför, Såken kunde således ej längre betviflas, Carl X var borta! Dessa underrät