Aftonbladet – 17 juli 1856, sida 2

AA MMA tet jer. Skynden er så mycket som möjligt, och tveken ej att vid minsta tecken till uppror, eller åt fången erbjuden hjelp, genast skjuta honom för pannan. Var lugn, general, sade Pontis, Åh, han skall icke försöka någontingp, svarade Esperance; denne mans hela spänstighet är bruten, han är hädanefter att betrakta som en död... Men hvarföre lemnar ni oss, herr chevalier... det är kanske en opassande fråga, men ... ; ve Visst icke, min Espårance. Jo, jag sade nyss åt vår gode broder Robert, att det skulle vara mig en verklig bjertesorg, att nödgas lemna denna provins, medan den ännu innesluter öfver tusen mot konung Henrik väpnade män... Brodern menar Visserligen att dessa trupper skola skingra sig när de ej mera ega en chef, men jag påstår att det nog al: tid fins någon, hvilken antingen hertigintian, spanioren eller herr de Mayenne skyndesmt skall utnämna till dona, för närvarande hufvudlösa kropps anförare, och är det derföre, mina barn, tom jag, medan det ännu är tid, vill göra slut på hela högen.n Ni ensaml..2 Sn Oroa er icke, jag har min plan färdig. Men innan yi skiljas, måste jag gifva er ett råd, Esperance, och det är att icke låta hjertat springa bort med förståndet. Kom ihåg att la Ramee gjort sig förtjent af stegel och hjul, — Följaktligen ingen vårdslöshet i bevakningen; hör ni det! Den arme dåren bi . !. Och hvad dig beträffar, Pontis, så har jag förlåtit dig balaftonens rus, ty, du g:dtgjorde denna din. förseelee . genom din snabbhet. att upphinna oss; dock måste vi komma ihåg att hunden Rustan egeuligen är den, h-ilken mest utmärkt sig vid denna affär; derföre kan du ita på, gardist, att jag utan miskund skall.