Aftonbladet – 15 juli 1856, sida 3

trenne blad i sirkeln, som till det yttre prydes med fyra löfgnoppar. För dem som mindre känna medeltidens symboliska beteckningssätt, må nämnas, att stafvens åttkantiga mellanstycke afser det heliga grurdtal, som är rådande i Lunds domkyrka, och att vinrankan antyder Frälsaren såsom det sanna vintrådet. De tvenne grenarne beteckna Gud och Kristus, hvilka äfven afbildas som tvenne lejon med ett gemensamt hufvud. De tre bladen föreställa treenigheten. De fyra löfkmopparne å densamma antyda de fyra Evangelisterna. — Skränkning af sågblad. För hvar vedsågare är detta en bekant operation, men som icke hvar och en kan förrätta, isynnerhet som sågbladet ofta förderfvas dervid. En tysk sniekare, B. Widmayer i Weinsberg, har öfver konsten att skränka sågblad nyligen offentliggjort följande upplysningar, som han funnit bekräftade genom tjugofemårig erfarenhet. Sågbladet lägges på en blyskifva om åtta tums längd, två tums bredd och en half tums tjocklek, och på skifvorna lägges det behörigen tandade sågbladet platt ned. Skränkningen sker medelst ett dertill afpassadt stämmjern, eller i brist häraf medelst ett vanligt, då likväl större öfning fordras hos skränkaren. Stämmjernet bålles på en sågtand, och på detsamma slås ett så kalladt stumt slag, med en träklubba, hvarvid tanden får den nödiga vikningen eller så kallade skränkningen, utan att bräckas, om än sågen består af en urfjäder. När blyskifvan blifvit genom långvarigare bräck allt för ojemn, kan hon lätt omgjutas på en slät jernhäll eller stenhäll, om gjutstället blott kringgärdas med en jernram eller till och med blott en kritad träram och utanpå denna med aska eller torr sand. — I brist på blyskifva kan man äfven begagna ett block af hårdt träslag, vändt så att den begagnade sidan står på borstr; den släthyflas när den blifvit alltför gropig. På vanligt sätt skränkte sågar hafva ganska ofta en mängd tänder bräckta; till följd hvaraf dessa vid första häftigare anlitande brytas af.