Aftonbladet – 15 juli 1856, sida 3

UU UM — — KX — mr r— De begagnade dessa minuter för att gruppera sig i triangel, eller så, att de med Iätthet kunde se om någon spion vore i antågande; derefter började de med låg röst ett Hifligt samtal, efter hvars slut de utbytte ett kraftfullt handslag. Som de tre spaniorerne nu hoppat af sina hästar, kunde man lättare bedöma deras hållning och utseende. Den ene hvilken syntes vara betydligt äldre än de begge andre, och som förmodligen var deras chef, svepte väl sin kappa omkring sig och förekom i hög grad frusen, likeom hvarje sann spanior; han var föröfrigt en: kort, något undersättsig man med grå sprängdt hår. De två andre spaniorerne voro tvenne unga vackra karlar, af hvilka den ene, i afvaktan på den utlofvade audiensen, omsorgsfullt ordnade sin värja, hvilken under ridten kommit i någon oordning. och den andre sin enda återstående sporre. Alla tre betraktade fullkomligt okonstladt den bygnad som la Ramåes folk hel; storståtligt kallade konungens palats; deras bliekar mätte visserligen, för att så säga, murarnes höjd och tjocklek, men detta kunde naturligtvis ej förefalla någon anmärkningsvärdt ty det är allmänt kändt att det spanska skaplynnet på en gång är häcklande, beröknande och isynnerhet böjdt för att anec allt, som icke tillhör dem, obetydligt och lumpet. På hvad sätt skulle föröfrigt desse tre män. tillbringa sin väntningstid ute på denna, för alla vindar öppna gård? Den ene ef dem, den frusne, hade, det är sant, inträvgt i husets förstuga, men dernti låg ju heller intet ondt, ehuru han af ingen ännu erhållit till: låtelse att beträda den iga borgens inre område. Ändtligen underrättades de af en adjutant att hans majestät beviljade dem den ön