Aftonbladet – 14 juli 1856, sida 3

båd... Af på, mina goda vänner... jag beSVÄr ot. De rörde beljenterne. hvilka alla hjertligt älskade den tappre gärdisten, och hvilka ej heller. hade? samimnar afsky för dryckestasten, söm deras herte, närmade sig:då Pontis ikiopp att deras förenade böner möjligtvis skulleförmå honom att afstå från alla vidare försök. Ni kan omöjligen upphilina dessa herrato, såde intendenten, ty de hafva rest utan att säga oss hvartbhän de ämnade sigsoch troligtvis äro de redati långt borta. Starnaderföre hemma, herr de Pontis, så skola visköta om er. Pontisvhöll verkligen på att förlora modet frbmför alla dessa nästan oöfverstigliga hinder, men: plötsligen återvaknade det vid ljudet af bundarnes förnyade tjut. ; Hundarne I utropade han. O min Cy: rus! -Omin Råstan I Ack de gkola nog fört återfinna Espårance-.. Släppen lös dem! Hör ren j j ... släppen genast lös dem... såatt jag må få följa dem. Med en förnyad, nästan. öfvermensklig ansträngning köm han ändtligen upp i sadeln, och .de lössläpta, af glädje vildt skällande hundarne boppade ända upp till deras vän hästens näsborrar.! Så fört porten öppnadss; störtade de vildt, och med nösarne tätt intill marken, frömåt gåtan, på hvilken de äfven snart uppvädrade det sökta. spåret. Paontis:omfattåde nä ed begve bänderha satlelknappen för att icke falla, och Hans ffustånde springare sprängde sedan raskt framåt efter de förut ilanie -hundarne. VI. Honuugen vidrör dig, Gud botar dig! iv Den nye franske konungen la Ramdee-hade uppslagit sina bopålar helt nära Rheims, i ett