Aftonbladet – 14 juli 1856, sida 2

Champagne. Under deras vistande-der herima ha de, märkvärdigt nog, litet yppat sina afsigter för dom Modeste, hvilken, som ni vet, är sjelfva skarpsinnigheten .,. Af dessa obestämda ord -hardock den högvördige -sedan gissat det hela, och är detta skälet hvärföre ban ekickat mig till konungen; men då jag fann hans majestät så djupt nedtryckt af sin smärta, underrättade jag honom. endast helt ytligt om olyckan och lemnade honom för att uppsöka er, hos hvilken jag hoppades återfå något hopp. och tackvare -Gud och erj herr: ehevalier, känner jag mig nu också vida lugnare. Harnibieu!; när förlorar väl Crillon helt och -hållet modet-:! utropade hjelten; men de der spaniordjeflarne lära väl icke vänta på er, utan de begifva sig nog af medan ni är här a: : Åh, de vänta nog!s sade munkenlugnt. Huru-kan ni vara säker på det? SJag har låtit läsa in demo : Officerate!... Åh, de spränga nog dörrarne, min bror. Jag har också låtit taga från dem deras värjor. : 2Så hoppa de ut genom fönsterma och taga sina papper med sig Jag har derföre äfven låtit bortskaffa deras kläder: .: och som spaniorerne-i allmänhet äro mycket anständiga menniskor, lära väl icke de här mera. än några. andra. vilja springa landet omkring spritt nakna, som de nu äro. 4 : Crillon började vid dessa ord att. skratta och ömfaimina brodren Robert af alla sina krafter. , A Harnibieu !skrek han; nic äv. icke en munk, utan en verklig Saimvt Miökeaelts Och nu å väg! utrepade Espårånee,