Aftonbladet – 14 juli 1856, sida 2

Et RS rr läng og TI UEHURISRESEVA BREUIDEEMARERASSR USAGE vilket man hittills så kraftigt fullföljt, och att öppa handeln med manufakturer för enskilta personers ler bolags fria täflan och industriella verksamhet. Ra Svensk-Norska tullkomitens hetänkande. ) Uti 28 af mellanrikslagen äro det ena riketsfaryg förbudna att segla för frakt mellandet andra ikets hamnar. Detta stadgande var en följd af den ens åsigter, enligt hvilka det ansågs: för en örmån, att så mycket som möjligt åt den nationella laggan bevara fördelen af varuförseln tilloe från tt land och synnerligen kustfärten: Den dyare tilehs fridre handelsgrundsätsår hafva deremot Björt teh läran gällande, att det så väl för handeln som keppsrederierna är skadligt, att söka gynna. de se vare på de förras bekostnad genom inskränkningar i rämmande fartygs deltagande i fraktfarten, och selah England efter hand lossat de band, som dess najgationslagar pålade fränimande fartyg, Samt slutigen för dessa äfven upplåtit kustfarten, hafvå de örenade rikena så vida följt detta exempel, att kustarten i hvartdera riket blifvit njedgifven engelska antyg,. hvarjerhte K. M:t i följd af lagen den 9 Jöni 1854 för Norge, aäfvsnsom,i följd af. hväd i Sterge ir istadgadt,; eger makt att tillstädja hvilket annat rämmande lands fartyg som helst att. deltaga ivaruförseln mellan :inrikes orter, under vilkor af motsvaände rättighet förrikets fartyg i det främmande andet. avs Under dessa omständigheter kan komiteh ieke sätta . tvifvel, att det törå föga öfverensstänimande med le! närmare handels-och sjöfartsförhållanden; som i frigt ega rum mellån, de förenade rikehå, om det. ens fartyg hädanefter -skulle vara uteslutet från frdktfart mellan det, andra rikets häninar. Kömitön våbar:ieke afgöra, om tillåtelsen till sådan fråktfart kan blifrainågon större utsträckning bogagnadu men antager, att sådan tillåtelse, utan att skada någotdera-rikes sköppsbyggerier och kustfarare, skulle. åtminstöne i någon mån gykna våruförseln. oeh samhandeln mellan rikena, enär den t. ex. medgåfre det ena rikets fartyg, söm bringar en last till någon ort i det andra riket eller derifrån herhtar last, öek ander nuvarande förhålfänden måste gåi ballast från en till beståmmelseorten, att under vägen föra gods från -en till annan hamn inom dåt andrå riket. Eilaledes inträffar, att. fartyg, tillhörande det enå riköt, fritt anlöper.en hamn i det ändra, men sedan afgår till ahnän hamn i samma rike, för ätt der intaga labt tillbemorten eller utlandet. Sädana fartyg måste hu gå ballastade längs kusten,,men kunde med fördel föra last från ena hamnen till den andra. Slåtligen hyser komit6n den åsigt, att det ieke öfverensstämmer med mellinrikslagens grundsatser; enligt hvilka varor; tillverkade i ena riket, med fåundahtag kunna införas i det andra, låndvägen tullfritt och sjövägen. möt half tull, och öfver hufvud icke heller med -mellanrikslagens ända, att vid utförsel, land-. eller sjövägen, från ena till. andra riket af; någotdera landets tillverkningar, wtförselspreuwie eller återbetalning af erlagd tull. (drawback) för: de vid varornas tillverkning använda utländska råämnen beviljas: När niellan två länder, 8om ömsesidigt bevilja hvårandras tillverkningar tullfrihet eller nedsättning i den allmänna tullafgiften, ttförselpremio eller drawback i ett af dem eller i Hvartdera medgifves, erhåller derigenom den inrymda sullfriheten eller tullnedsättningen en utsträckning utöfver hvad dermed varit afsedt, som kan leda derhän, att till fördel för det ena rikets tillverkningar, dessa i det andra landet uttränga förbrukningen af icke blott fråmmande länders, utan ock af inhemska tillverknihgar. I förhållandet mellan de förenade rikena har den skadliga verkan af drawback eller utförselpremie för särskilta artiklar, synnerligast. socker, visat sig, och komiten vågar antaga; att genom stadgandet om upphörande af drawback eHer. utförselpremie mellan de förenade -rikena en väsentlig anledning till : möjlig missbelåtenhet med -mellanrikslagens verkningar. skall undanrödjas. iKomiten öfvergår nu till. motivering af de särskilta paragraferna; lagförslaget under hänvisning dels till här ofvan lemnade utredning. och dels, så vidt: förändringarde öfvereösstänima met hvad 1846 års komite tillstyrkt, till de af denna sistnämda i dess betänkande anförda grunder, iTill 1. Dåinförselförbuden i Sverge redan blifvit upphäfda utom för malm, och äfven denna ärtikel, enligt af svenska komiterade -uppgjordt. förslag till tulltaxa, torde varda till utförsel tillåten, hafva de i slitet af 1 i mellanrikslagen intagne!förbud uteslutits, och paragrafens två momenter blifvit sammanförda till ett. — Den 2 4 i imellanrikslagen, innehållahde att vissa verks och inrättningars företrädesrätt till köp af kol och andra skogsprodukter icke inskränkes genom den beviljade utförselfriheten har, i likhet -medhvad: 1846 års komiterade derom yttrat, ansets kuuna såsom -öfgerflödig: uteslutas: I7ill 2. Jemtåe bibehållandet af stadgandet i 4-8 af mellanrikslagen, att ingen utförseltull må-ega rum vid landväga utförselj har komiten, i; öfverensstämmålse med hvad redan år 1846 tillstyrktes, här intagit ett tillägg, att icke Heller trånsitoafgift vid 5ådan utförsel skall erläggas för utländska -oförtullade vakor. Paragrafenhs ordalag omfatta såväl de varor, hvilka utföras från? trabsit; mederläg, Ellör ikreditupplag från ena riket tillsdetandfajsöm ock dem, hvilka, uthn att tagas från uppläg; Ombdelbärt efter inför: seln i ena riket Jandyägen öfverföras till det andra. Afven om transittull i allmänhet uppbåres i Norge, hvilket nu ieke är händelsen, skulle statskassans uppoffring genom hämde åftergitt blifva dbetydlig och rikligen ersättas genom Åen förökåde lättnad, som samhandeln erhåller. Samma skäl gäller äfven för Sverge i afseende på -varor, som fråh-derfarande mederlag och kreditupplag landvägen till Norge afsändas. a i Till 3. Komitön här ansettriktigast att här upptaga icke blott det i kongl. kungörelsen den-6 Jun 1854 och lägen den 29 April s. å stadgade förbåd emot införsel af svenskt oeh norskt bränvin, utan äf) Se Aftonbladet 1: 168-160: