DEN SKÖNA GABRIELLA ). AUGUSTE AQUET. SJUNDB DELEN, Vv. Ulysses och Diomedes. S3 snart Leonora aflägsnat sig, återföl E-perance i de sörgliga betraktelser, hvilka redan vid samtalets början bemäktigat sig hans själ Faran skulle vara omätlig, tänkte han, pi fall den kärlek, som jag hyser för Gabriella; vore efl åf dessa hvardagliga kävslor, hvilka oupphörligt förrådas genom några materiella bevis, men huru mellan. oss begge kunna upptäcka det, som tilldrager sig i djupet af våra hjertan? ... Hvilken Henriette skulle väl kunna samla mina suckar, för att bära dem till Henrik IV ?... och hvilken Leonora skulle väl förmå att, såsom bevis på denna brottsliga låga, gripa det småleende, som Gabriellag läppar skicka mig eller den andens kyss. som förenar våra själar? ... Aldrig ett bref, aldrig ett möte, wa bud; eller någon annan af dessa tusende Sförsigtigheter, hvilka förorsaka vanliga kärleksförhållandens upptäckt och död... Nej!... ingen af våra fiender skall fiigonsin kunna störta Gabriella, eller skada mig med ett vapen, som vi sjelfva satt i deras händer ! Ack! tillade han med melankoisk glädje. det är åtminstorte fördelen af en sådan Fit ) Se Ar B, no öd, 56; 57, 49, 69, 62-064, 63—68, 72, Jå, 13—78, 51—90, 2100, 102, 103, 103—103, 110-114, 116—119, 122—132, 134 135, 137, 149 —159.