Aftonbladet – 11 juli 1856, sida 3

sig som en folkets vän och en värdig ettertoljare ar Maclean, som han efterträdt i besittningen af Svaneholm. (Öresundsposten.) BLANDADT ÄMNEN. Varniog emot bruket af cederlådor. Det slags ceder, som här menas, är icke Libanonceder, af hvilken i vår tid knanpast någon möbel torde finnas i behåll eller förfärdigas; utan amerikansk — samma slag som utgör virket i blyertspennor och som egentligen tillhör en annan växtart, nemligen virginiansk En (Juniperus virginiana). Af detta välluktande virke förfärdigas ofta lådor till chriffonierer, hyllor i bokskåp och klädskåp m. m.; och användandet deraf medförer verkligen den dermed åsyftade fördelen att emot mal skydda det i sådana möbler förvarade. Men den doftande virginianska enkådan är så flyktig, att den småningom öfvergifver virket och fäller sig på det förvarade. Den, som först anmärkte denna verkan, var Georg III (na-turligtvis medan han ännu var klok). Han förvarade i en cederåda ett par fickur, som han sysselsatte sig med att justera sjelf; innan kort stannade begge, och uren måste bort att rensas och oljas. Ett nytt försök följdes snart af samma utgång. Man granskade nu oljan, hvarmed uren blifvit smorda, och fann den hartshaltig; vid tjenlig behandling kunde man derur utdraga s. k. cederharts. — Sedan hafva befryndade rön skett med medaljer, metall och gipsafgjutningar, med mineralier, snäckor, m. m.; alla dessa samlingar, förvarade i cederlådor, röjde 2fter någon tid mer eller mindre spår af förvaringsrummen. Gipserna voro brunfläckiga: de metalliska ytorna tycktes öfverstrukna med gummi, genomskinstionliga kristaller hade förlorat glansen, efter utseende genom påsmetning af en oskickligt anbragt feraissa. Hvad som tålte att blötas i sprit, blef väl ISstt rengjordt; men i alla fall ser man att cederlådor icke passa till förvarande af hvad som helst. Svart blåck. Af Wilhelm Reinige. Det består, på 100 vigter, af 84 koncentreradt blåholtsafkok, 2 jernvitriol, 7 natronkristaller, 3 oxalsyra, hvilka förenas i den ordning de här uppräknats, och slutligen 4 vigter gummi, som tillsättes först ett dygn efteråt. Det amerikanska slafpartiets ridderlighet. NewYork Tribun meddelar följande utdrag af ett bref från en ung, särdeles aktningsvärd man i Charleston i Sydkarolina till en hans vän, som för när-. varande vistas i de norra staterna: Jag förmodar du hört talas om den dosis, som mr Brooks gaf mr Sumner. Invånarne i Charleston hafva nu föranstal vat en subskription och för de influtne medlen köpt en dyrbar käpp, hvars knapp är försedd med inskripsionen: På honom igen!s — Vid ett sammanträde i Martines depdt i Sydkarolina fattades, bland annat, följände resolution: I fall fanatiker från Norden vidblifva att blanda sig i våra privata förhållanden, anse vi det passande, att medborgare från Södern visa dem tillbaka med guttaperka. — Vid ett möte i Clinton i Sydkarolina antogs med högljudt bifall följande resolution: I egenskap af några mr Brooks valmän, skänka vi af hela vårt hjerta bifall till hans kallblodiga oeh väl öfverlagda tillrättavisning åt den usle, skurkaktige Sumner från Massachusetts; han har med argumenter, som äro kraftigare än ord, öfverbevisat våra bröder i Norden om den äkta andan af Söderns ridderlighet och patriotism samt uttryckt sina valmäns oblandade känslör; närhelst det blir nödvändigt, anse vi det som en bjudande pikt för alla, hvilka äro trogna konstitutionen, att handla som hr Brooks o. 8. v. — Den vandrande judens skor. Konstoeh fornforskningsföreningen i Ulm har i dessa dagar erhållit en märkvärdig skänk, nemligen de så kallade den vandrande judens skors. Redan sedan åratal talar man i Ulm om dessa skor, hvilka derstädes länge undangömts med en visshemlighetsfullhet. Sägnen sparade icke på poesi och tilldiktade den gyllne stift och Gud vet hvad allt. För många, många årtionden sedan skall en gång en vandringsman, som erhållit nattlogis i ett värdshus, derstädes qvarlemnat besagde skor. De sägas hafva utseende af att vara flere sekler gamla, äro af kollossal vigt och kolossal storlek, vägande tillsammans omkring en fjerdedels centner, och skola vara besmidda med ofantliga jernnaglar. De torde hafva varit penitensskor, det vill säga sådana slags skodon, som gudsförsmädare måste bära till straff för sina synder. Som bekant, var medeltidens biktpraxis rik på dylika botinstrumenter. mess