Aftonbladet – 11 juli 1856, sida 3

RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. Falkenberg-Bennichska målet. Då saken i dag åter företogs, anmälde advokatfiskal Björkman sig vara hindrad att öfvervara dagens förhandling, hvarefter äfven baron Falkenbergs ombud, häradshöfding Frykman, anmälde sig illamående, under önskan att målet måtte uppskjutas till annan dag. Hr Frykman hade visserligen icke velat aflägsna sig från rätten, men förklarade sitt helsotillstånd likväl icke medgifva att såsom vederborde föra hufvudmannens talan. Krigsfiskalen Bennich medgaf uppskof i målet, likväl med hemställan, att ett vittne, som till följd af resor till landsorten har svårt att komma tillstädes, måtte nu blifva afhördt. Auditör Rehnberg, som förra rättegångsdagen vittnade i saken och äfven nu var närvarande, anmälde, att han genom en tillämnad resa frän hufvudstaden föranleddes begära få sin vittnesberättelse nu justerad. Hr Frykman gick in på dessa båda vittnens hörande. Härefter förklarade hr Rehnberg, att hans kategoriska svar vid förra rättegångstillfället på de då framstälda frågorna icke kunde gifva domstolen någon riktig föreställning om saken, hvarföre han begärde att nu få, genom en sammanhängande berättelse om hvad han erfarit, förtydliga sitt vittnesmål, hvartill domstolen lemnade bifall. Hr Rehoberg berättade således, att han i slutet af November eller början af December vid ett besök på Ryswijks värdshus hört någon af personalen på stället berätta, att skänkförestånderskan ansåg sig nödsakad flytta, emedan hon dag efter dag funnit sig komma på balans, dock icke så att det uppgick till en riksdaler för hvarje gång. hafvande en förmodan dervid framställts, att någon af gästerna uraktlät att rätt uppgifva till betalning hvad af honom intogs. Vittnet hade dervid yttrat, det ej vara skäl att hon flyttade för en sådan sak, utan vore det bättre att de som besörjde uppassningen gåfve akt på hvilken det kunde vara som så betedde sig, att han förorsakade henne balansen. Vid ett besök af vittnet omkring 14 dagar derefter hade det uppgifvits, att man funnit baron Falkenberg hafva försummat att rätt uppgifva hvad han till förtäring intagit, Då hr Rehnberg, som ofta och dagligen sett baron Falkenberg besöka stället, någon kort tid derefter der sammanvarit med löjtnant Ekman, hade han för denne berättat detta förhållande, hvarefter hr Ekman tillfrågat restauratören Wester om saken. Denne lemoade på hr Ekmans fråga intet svar, hvilket hr Rehnberg ansett innebära ett jakande, och förmodade vittnet att äfven löjtnant Ekman så uppfattat hr Westers undvikande att svara, emedan hr Ekman till Wester yttrat: Händer det en gång till, så säg mig vill; jag skall betala, men jag vill veta om det. Det andra vittnet hade intet af vigt att upplysa, hvarefter målet blef uppskjutet. — Länge har den industrien utöfvats af f. d. handlande och borgare, att de mot betalning anskaffat