Aftonbladet – 10 juli 1856, sida 3

Augusti, då storartade militäriska högtidligheter komma satt ega rum. — Staden Marseille här Voterat 45,000 fr. för marskalkens mottagande, och kommer att gifva en stor bankett för honom och de honöm : åtföljande trupperna, — Bisköpen af Arräs, som nyss återkommit från Rom, har i ett herdabref till; presterna i sitt stift förklarat att han medi egha ögon öfvertygat sig, att alla anfall på den påfliga regeringen äro orättvisa och allt hvad man förebrår henne lögnaktigt. Romj blomstrar tvertom under den mest faderiiga styrelse. Då hans högvördighet vidare be. römmer enkelheten i folkets klädedrägt och vanor samt de deremot kontrasterande be som: omg r påfven, antyder han -beklagligen sig sjelf ovetande, att folket är utarmadt för att betala presternas lyx och vällefnad. Det berättas, att den internationella Suezkommissionen, som någon tid varit församlad; i Paris, skall ha antagit förslaget om Suezkanalens utförande utan slussar. h Subskriptionerna för de öfversvämmade i Frankrike öfverstiga redan 5 millioner fr. — Grefve Walewski skall ha erhållit uppdrag at! yrka på formlig äktenskapsskilnad mellan prinsessan Mathilde och furst Demidow. j För några dagar sedan anhängiggjordes vid seinedepartementets civildomstol en process. som väckt stort uppseende och om: bvilken Hamburger Nachrichten, berättar följande: År 1853 hade herrarne Patterson, son och sonson till prins Jeröme, från Amerika ankommit till Paris. Prinsen liksom kejsaren mottogo dem på det hjertligaste. Den unge Patterson är nu ungefär 24 år gammal. Han var officer i Förenta Staternas arme och kejsar Napoleon gaf honom samma rang vid franska infanteriet. Monitören kallade honom; då den meddelade hans utnämning, hans kejserliga . höghet Patterson Bonaparte. Den unge nordamerikanskfranske prinsen har med utmärkelse deltagit i fälttåget på Krim. Hans tapperhet, hans utseende, hans fina ridderliga väsende tillvunno honom inom hela hären, hos officerare som soldater, en utomordentlig popularitet samt kejsarens flera gånger uttalade ynnest. Hans familj i Palais-Roöyal deremot ändrade helt plötsligt sina känslor emot honom. Man såg der i honom helt plötsligt en pretendent. TI sjelfva verket, om Jeröme Bonapartes på kejsar. Napoleons befallning upplösta äktenskap med miss Patterson är giltigt in:ör fransk lag och Patterson har rätt att föra sin faders och -farfaders namn, så gå hans utsigter och anspråk framför prins Napoleons. Prins Jeröme förbjöd helt nyligen sin son öch sonson att kalla sig Bonaparte. Båda vägrade att afstå från ett namn,: som : blifvit dem gifna vid födseln: och som Monitören bekräftat. Jeröme skickade dem en formlig uppfordran att aflägga namnet och inlemnade derefter en klagoskrift hos civildomistolen inom Seinedepartementet. Patterson antog processen: och valde, märkvärdigt nog, till sin advokat legitimisten Berryer. . Om kejsaren icke blandar sig deri, kommer processen att hafva sin gång. Parisarne skola upplefva att legitimistpartiets verksammaste och snillrikaste ledare söker att inför domstol bevisa, att Jerömes andra äktenskap var olagligt samt att exmedborgaren i Förenta Staterna, Patterson Bonaparte, genom sin. börd står franska tronen närmare än Napoleon Bonaparte. Det är dock ej att betvifla, att kejsaren ieke låter nedlägga denna process och gör bruk af iden honom författningsenligt tillkommande domsrätt öfver alla medlemmarne af den kejserliga familjen. Likväl tror man ej att kejsaren skall vilja afgöra saken med ett maktspråk. (Den i ofvanstående korrespondens uttalade förmodan, tillägger tidningeh; har vunnit bekräftelse.) Förhandlingarne öfver Patitersons tvist med Jeröme Napoleon hafva på kejsarens befallning nyligen förekommit inför kejserliga familjerådet. Presidenten i statsrådet förde protokollet; justitieministern presiderade och ledamöter deraf äro senatens president, s:atsministern Fould, grefve Morny och general von Ornano, Berryer talade för arfvingarne Patterson, advokaten Allon för prins Jeröme. -Dervid upplästes bref från Napoleon 1, påfven Pius VII, kejsar Alexander och konungen af Wärtemberg. Det säges att man ämnar försöka en beihedling, hvarigenom familjen Patterson skulle erkännas såsom äkta, men anspråken på regentskapet och arfsrätten till tronen frånkännas dem. ENGLAND. Debatten om det af hr Moore föreslagna tadelsvotum mot regeringen i afseende på värfningsfrågan fortsattes den 1 dennes i underhuset, dervid hr M. Gibson yttrade sig för motionen, i det han erinrade att han varit emot parlamentsakten om värfningar i utlandet, emedan han förutsett, att den skulle leda till internationella tvister, såsom också verkligen skett med Förenta Staterna, hvilkas neutralitetslagar talaren ansåg att man hade öfverträdt... Hr Bagter försvarade regeringen och ansåg anledning till något tadelsvotum ej förevara. Hr Peacocke fann deremot hr Cramptons felaktighet fullt bevisad och ansåg regeringen deri medskyldig, då hon uraktlåtit att återkalla sitt sändebud. Hr Spuoner ansåg stor fara förbunden med frågans debatterande och röstade derför emot motionen. Hr Gladstone ogillade och tadlade skarpt regeringens: förfarande; men ansåg sig likväl icke böra rösta för motionen, enär han ansåg att man. ej. borde försvaga regeringen genom ett tadelsvotum, om man icke hade en annan regering redo att sätta i hennes ställe. Hvarje abstrakt tadelsvotum vore förkastligt, om icke de, från hvilka det utginge, vore i stånd att göra dess princip gällande. Sir J. Pakington menade, att en diskussion öfver föreliggande fråga ej kunde ha annat än helsosamt inflytande, och att om huset undveke den, gjorde det sig saker till en grof pliktförgätenhet. Han klandrade derpå regeringens: förhållande och visade att han sjelf känt och erkänt sig skyldig då ham hållit till godo med Cramptons förvisning utan att kunna. vidtaga några represalier. — Uti regeringsledamöternas;, genmälen fann man i i allmänbet ett sträfvande att göra parlamentet medbrottsligt i hvad som skett genom att häntyda derpå att den af parlamentet antagna billen om värfningar i utlandet legat till grund för regeringens handlingar. Från denna synpunkt utgick äfven lord Palmerston, då han förklarade det vara obehörigt af hr Moore att göra sekreteraren för utrikes angelägenheterna ensam ansvarig för hvad som skett. Fastmer R— tadtsin. förtrollande -akönhet..et kyantile.or la