Aftonbladet – 10 juli 1856, sida 3

I F.nancierens ansigte förrådde hela hans själs oro. Leonora sade han; ådjerf, spärrande henne vägen, hvarföre är ni här? ... hvaärföre talade ni sakta med denne unge man?.. Jag skulle kunna svara,, sade hon leende, att det inte anginge er. Nej, det kan ni inte, ty jag måste underrätta deras kongl. högheter om hvarje misstänkt steg, som jag ser er taga i Paris. Jag har fått alldeles samma order beträffande er, sade Leonöra lugnt, och ändå lemnar jag er fullkomlig frihet att sköta edra enskilta affärer, ehuru de mången gång förekomma mig anmärkningsvärda nog. Zamet, som tydligt förvirrades af den unga qvinnans djerfva svar, mumlade någonting omy att man icke rättfärdigar sig sjelf genom att anklaga andra. Jag anklagar er icke, signor -ZamMetr jag försvarar mig endast, och öm jag kommit hit er ovetande, har det helt ehkelt skett derföre, att jag känner detta palats egare, hvilken är samme unge -manysom min lyckliga stjerna så underbart skickade till min hjelp vid Meluns stadsporten, hvarest man, som-ni vet, ville arrestera Concino... och mig — ja, utan honom .skulle7så väl. vår hemlighet som våra lif ha varit förlorade. Jaså, nå, det förändrar sakenn, sade Zamet; men hvarföre underrättade ni mig icke förr om denna sammanträffning 2 Jag visste inte sjelf att han var vår granne. Ni visste det icke för en timma sedan, och nu-vet ni det? .. Ja visst. Medgif att det låter underligt ! Det är sant, men hvad är då icke bizarrt och sällsarät i mitt öde?... Jag hår läst i våra gamle skalder, att dessa trenne gudinnor, hvilka spinna de dödliges hfstråd, an