Aftonbladet – 10 juli 1856, sida 2

-jför komitens gemensamma förslag, afgifvet den 14 I December 1846, samt för ärendets derpå följande beÅT handling af svenska och norska myndigheter äfvensom af norska regeringen och inom svenska statsrådet, samt slutligen för de förvecklingar, som tillåtelsen, ait från det ena till det andra riket mot half tull införa raffineradt socker, föranledt sedan 1851, doch deraf föranledda beslut af svenska riksdagenoch norska storthinget äfvensom af båda ländernas regeringar... Efter denna historiska sammanfattning rörande mellanrikslagens tillämpning under de 30 år den vårit gällande, de skiljäktigheter, som dervid uppkommit, samt de förändringar, som i densamma vidtagits, lemnas en öfversigt af inoch utförseta mel.an de förenade rikena de. senäre åren, samt, till upplysning om förhållandet mellande begge rikenas. industriella verksamhet, uppgift öfver då Vigtigaste industrianläggningar i hvartdera riket. Deraf visar. sig, att oaktadt den utveckling, som norska industrien under de sista åren vunnit, svenska industrien likväl Kd de flesta riktningar ännu bibehåller sin öfverlägsenhet öfver den norska, äfven hvad afser billiga tillverkningskostnader, till följd af lägre arbetspriser i Sverge. Detta senare förhållande anses äfven hädanefter komma att fortfara. en lång tid i de industrigrenar, hvilkas råämnae frambringas inom landet och hvilka vid förädlingen i betydligare mån begagna handarbetet. Komiterade öfvergå nu till frågan om de förändringar, som till gagn för båda rikenå skulle kunna vidtagas uti hu gällande stadgande ångående båda rikenas inbördes handel och sjöfart. Främst undersökes lämpligheten och möjligheten af en tullförenings upprättande mellan båda rikena efter Mönstret från Tysklands stater, eller omj det åtminstone läte sig göra, att, utån upprättånde af en tullförening, d. ä. utan antagande af lika tullsatser i begge rikena och fördelning af tullinkomsterna, upphäfva, all tull vid införseln äfven af utländska varor emellan de förenade rikena. Komiten finner. sig likväl på anförda skäl icke nu kunna föreslå någotdera af dessa två alternativer, men är likväl ense om det önsk värda deri, att man, så vidt afseendet å hvartdera rikets statshushållning det tillåter, efterhand söker tillvägabringa likhet i de begge rikenas tulltariffer, synnerligen i de vigtigare tullsatserna. Att komitens svenska ledamöter redan gjort ett förslag i denna syftning, är bekant, och de norska tillstyrka å sin sida en revision af norska tariffen i samma: anda. Ehuru komiten således kommit till: det resultat, att handelsförhållandena mellan de förenade rikena än vidare böra ordnas efter samma grundsatser som hittills, föreslår den likväl icke oväsendtliga modifikationer, hvilkas framställande och motiverande upp taga den återstående delen af betänkandet; hvarefter följer det åf komiterade uppgjorda förslag till ny mellanrikslag. Efter denna sammanträngda innehållsförteckning öfver b tänkandet, anse vi oss böra något utförligare redogöra för vissa delar deraf. Till en början meddela vi det utarbetade förslaget till ny mellanrikslag, samt de förnämsta bland de grunder, hvarpå detsamma hrvilar.. Det lyder sålunda: Underdånigt förslag till förnyad ;förordning angående Sverges och Norges ömsesidiga häandelsoch sjöfartsförhållanden. Art. I. Om: handelsgemenskapen landvägen mellan de förenade rikena. 4 1. Från det ena af de förenade Tfikena till-det andrå kunna alla naturalster och tillverkningar, ehvad de ärö inhemska eller utländska, landvägen utföras, så vida de, enligt denna förordning eller andra allmänna författningar, äro tillåtna till införsel i det rike, dit de föras. 2. För varör, som från eha till andra riket landvägen utföras, skall hvarken utförseltäll eller transitoafgift egå rum. 3. Till Sverge kunna alla hörska naturalster och tillverkningar, med undantag af bränvin alla slag, landvägen införas från Norge. Likaledes kunna alla svenska naturalster och tillverkningar landvägen införas från Sverge till Norge, med undantag af bränvin alla slag, samt, så länge de i Norge nu stadgade införselförbud qvarstå, af brändt kaffe och alla slags brända växter, som dertill kunna brukas, spelkort och de i norska lagen den 28 Juli 1824, 4 18, ni mda måloch vigtredskap. 4. Varor, soma i Sverge eller Norge äro alstrade eller tillverkade, skola, vid. den i 3 tillåtna landväga införsel, vara från tullafgifter fria, med undantag af bomullsvaror alla slag, för hvilka skall erläggas hälften af den i hvartdera riket för sådana varor i allmänhet bestämda införseltull, och socker och sockertillverkningar samt tobak och tobakstillverkningar, för hvilka varor hel tull erlägges. 5. Utländska varor kunna landvägen införas från det ena riket till det andra, så framt deras införsel derstädes är i allmänhet tillåten: 1:o emot hel tull, när införseltull icke blifvit för varorna erlagd i det rike, hvarifrån de utföras; och 2:0 emot half tull, när varorna bevisligen dragit inkommande tull i det rike, hvarifrån de utföras; dock skola socker: och sockertillverkningar samt tobak och tobakstillverkningar alltid vidkännas. hel tull i det rike, der införseln sker. 4 6. Vid färd öfver gränsen från ena till andra riket, må tullfritt och utan förpassning kunna så väl af svenska eller. norska tull underkastade, som af utländska varor mecföras följande mindre partier, nemligen: arrak, kognac och romm, tillsammans en. half ankare, eller 20 buteljer; kaff., 30 svenska (25: norska) E; garn, af alla slag, tillsammans 30 svenska (25 norskä) tt; risgryn, 30 svenska (25 norska) FE; salt, 3 tun-or; socker af alla slag, tillsammans 60 svenska (50 norska) T; tobak, af alla slag, tillsammans 30 sve.ska (25 norska) ; tråd, af alla slag, tillsammans 6 svenska (5 norska) tt; vin, af alla slag, tillsammans en half ankare, eller 20 buteljer; väfnader, af helsiden, 2 svenska (norska) ; af alla andra slag, tillsammans, 12 svenska (10 norska) FT, samtaf kalla andra varor, med undantag af de i 4 3 nämda förbjudna, till ett värde för hvarje artikel:af tjugo rikdaler riksmynt (5 riksdaler silfver). Skulle något af de medfö. da -varupartierna befinnas öfverstiga ofvanberörde maximiqvantitet med högst tio procent, må egaren endast vara förpliktad att för nämde öfverskott erlägga belöpande tull. Fin nes deremot varuqväntiteten med mer än tio procent öfverstiga det tillåtna tulfria beloppet, tillämpas hvad i 5 20 och 21 af denna förordning finnes stadgadt. 47. Transport af produkter och varor. öfyer Svinesund och öfver Idefj rden öster om Svinesund, antingen i pråmar och båtar under två kommerslästers drägtighet, eller om vintern : öfver isen, skall, med hänsigt till tullbebandlingen, anses såsom landvägen verkstäld. Varor, som sjövägen. blifvit förda till Svinesend eller till stranden af Idefjorden öster om Svinesund, skola, om .de än,utlossade ur fartyget, föras öfvertill det andra riket; antingen i färja, pråm eller båt, eller om vintern öfver isen, icke betraktas såsom landvågen införda. Ej heller skola de varor, som från det ena riket, antingen i färja, pråm eller båt, :eller om vintern öfver isen, föras öfver dämde färjställe eller fjord öster om Svinesund till det andra rikets strand, för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare, betraktas såsom landvägen utförde. 8. Svenska eller norska varor, hvilka antingen tullfritt eller mot tull blifvit från det ena riket landsr ANDRESS EET ETEN ERE EES Men om han eller Concino en gång skälle AN KV 5 I jy