Aftonbladet – 9 juli 1856, sida 3

sjelf det löftet, att en annan Medicis, om möjligt, skulle fördubbla hans förmögenhet. Men för att uppnå ett dylikt resultat, behöfdes nära på mer än snille, ty det fanns ej mera någon Medicis i hela Frankrike. Katarina var död, likaledes hennes föga saknade afkomma, och det franska folket syntes ingalunda böjdt för att ännu en gång bära det italienska oket. Medicis var ett namn som då motsvarade religionsstrider, revolutioner, krig och SaintBartholomeinätter. Detta namn betydde äfven: hungersnöd, sedeförderf och familjebrott. — Trettio år af mord och sköfling bildade en blodig ring kring Mediceernes afskydda minne; men detta oaktadt hade Zamet sina planer, hvilka han djerft satte i verket, och historien är der, för att säga oss om han lyckades eller ej. Någon tid efter descener, hvilka vi framstält i våra sista kapitel, promenerade den värde Zamet af och an i den stora salen bredvid galleriet, i sitt hotell på gatan Lesdiguieres. Tunga moln voro lägrade på hans panna, och han läste flera gånger igenom ett nyss till honom från Florens ankommet bref, Leonora satt bredvid bordet, på hvilket hon stödde begge armbågarne; äfven hon var tankfull, och nee af snille blixtrande ögon syntes, som det förekom oroligt rådfråga inspirationens, ibland så rebelliska genius. I ett hörn af rummet låg en ung man utsträckt på en svällande divan; det var en vacker lätting, mera sömnig än fundersam, med en ädlings hållning och en lakejs blyghet. Oaktadt detta så högt älskade far niente, Var dock ett ord af Zamet eller Leonora nog, för att låta honom resa på sitt mot de mjuka kuddarne mäkligt lutade hufvud. Kuriren väntaro, mumlade Zamet på italienska, och depeschen måste redan denna af