Aftonbladet – 9 juli 1856, sida 3

rättar hen oss också att han redan samma afton uf: sänder den första vexeln till hr Wiigers liqvid. En sådan remiss blef likväl aldrig verkstäld. Först d. 21 Deeember gjorde hr de Ron en remiss å 4000 silfverrubler, hvarför han debiterat oss med 633 9 sh. och i bref den 28 December underrättar han oss att han samma dag ytterligare remitterar 4000 silfverrubler, hvilka han jemväl debiterat oss med 633 9 sh., expedierar derom telegrafdepeseh den 29 deri han uttryckligen ger tillkänna, ait han till Haparanda sändt 8000 silfverrubel . (följaktligen 2 remisser), lofvande att med nästa. post remittera en lika summa. Nu visar det sig emellertid, att någor remiss alldeles icke skett den 28 December, och ieke eller egde rum påföljande post, som var den 1 Januari, utan först den 4 Januari enligt telej grafdepeseh af den 5 med försäkran att beloppet af den sista vexeln skulle af hr de Ron personligen lemnas till hr Wiger, då hr de Ron inom några dagar afreste till Haparanda. I sammanhang med dessa falska uppgifter om skedda remisser och löften, trasserar hr de Ron den 4 Januari utan yårt lof 1600 L, hvilka vi först vägra aecepteray men sedan han i telegrafdepeseh den 15 Januari uppgifvit att han med föregående post till oss remitterat 300 (likväl i on vexel, som i följd af trassatens fallissement refuserades) och den 17 skulle skicka 1000 , antogo vi äfven dessa hans trattor. Han dolde likväl omsorgsfullt att han samtidigt på oss trasserat 300 . De öfriga 1000 fingo vi aldrig afhöra. Hr de Ron medgifver att han ieke remitterat mer än 8000 silfverrubel, men ursäktar sig för den remiss som uteblef den 28 December dermed, att han på förmiddagen skrifvit brefvet men inhiberat remissen, emedan han med dagens post icke fått någon underrättelse från Wiger; och hvad angår den dagen derpå afsända telegrafdepesehen, så förklarar han expeditionen deraf såsom ett misstag, emedan han glömt återkalla ordern derom!! Men om detta omisstag aktade hr de Ron sig noga att underrätta oss förr än den 14 Mars, då ban äfven behagade gifva oss tillkänna att hr Wiger ännu icke fått betalt för 17,243 rår 36 sk. rgs på annat sätt, än genom hr de Rons egna vexlar, som väl blifvit af honom accepterade men aldrig betalda, och hvilka han med en insolence utan like anhåller att vi skulle honorera, i samma bref der han underrättar oss att han är insolvent. Vi betvifla att ett mera på bedrägeri anlagdt förhållande kan uppställas än det här analyserade, enär hr de Ron uppenbarligen farit med osanningar i sina bref den ena gången efter den andra derom, att han gjort remisser och ofördröjligen skulle verkställa sådane samt genom dessa falska uppgifter rent at narrat oss att acceptera ytterligare vexlar på 1600 eller öfver rår rgs 28,500!! Vi. veta ganska väl att vår förlust i denna affär är gifven och ingalunda mildras genom stränga påståenden mot gäldenären. Vi veta äfven ganska väl att vi, särdeles som utländningar, från vissa håll skörda ovilja (hvaraf vi redan här på platsen rönt omisskänneliga prof) för hvad man så gerna vill kalla bitterhet och hämdbegär; men detta namn är icke det egentliga, det kunna vi försäkra; det är endast rättskänslan och månhet om köpmanna hedera som dikterat vårt beslut att ieke låta lagen vara mera vanmäktig mot den förnäme och trotsi,,e lagbrytaren, som i sin inbillning bär hufvudet högt, än mot den ringare olycklige som saknar allt värn, med ett erd att en gång statuera ett exempel tör att för framtiden närmare betrygga det internationella förtroendet i köpmanna-affärer och framför allt att vindieera den allmänna moralens rätt. Slutligen få vi tillkännagifva att alla uppgifter i ofvanstående sammandragne exposå, grunda sig på den till rådhusrätten ingifna korrespondens mellan oss och hr de Ron, och att vi ämna framdeles till tryeket befordra hela den vidlyftiga skriftvexlingen i saken, så att allmänheten må blifva i tillfälle att fullständigt granska och bedömma densamma. Stoekholm dena 7 Juli 1836. MWeathiesen Riller, genom C. F. Mathiesen. —