Aftonbladet – 9 juli 1856, sida 2

Sm a. han i alla fall först och främst under mina Order, och jag skulle min själ strängeligen förbj ada honom att handtera dig alltför bra; du är Bog bortskämd förut, din lätting. Gud vet om det ändå inte är bäst att du slår hela krigstjensten ur hågen, Espårancep, återtog Pontis, ty det vore ju synd om du nödgades säga farvär åt vårt palats, åt våra lakejer och åt våra källare. Nej, Espårance, ingen svaghet. Antag 1nga äreställen på bekostnad af din lycka. Sambioux, huru skulle jag väl kunna kråma miy i din vagn, i fall di vore min chef, och huru skulle det låta omm jag kallade den för du, som kunde sätta måg i kurran... nej, Esperance, min vän, håll i dig, var stark, lyssna ej till än store Hen; riks fagra snack ! Var lugna, svarade Esperance leevrde. Jag gzall nog akta mig för alla frestelser .: :Ack j.2, Pontis, du har rätt, hvad äro väl ärestälhan bredvid lyckan? Bara hö, Foenum på latin, uppreparie Prontis. : Jo, j ären mig just ett par kostliga filosofer! utropade chevalieren. Ack, min general, vi äro nöjda som vi ha det ! svarade Pontis. Tigen, vansinnige pojkar! då j ej längre ären unga, då j förloren ert hår och edra tänder eller ej mera kunnen förlora dem, och j ej heller förmån att med edra blickar nedslå en enda qvinnas öga, då få vi väl se om icke :elystnaden växer! ... ja, hvad vore väl lifvet utan hår, utan tänder och utan kärlek, Wwida man ej hade ärelystnaden atttrösta sig. med!... För öfrigt så vet jag inte hvarföre den der Pontis alltid talar för två? ... Du, är en tiggare, en stackars gardist, du är luggen, pank och utan någon annan utsigt för framtiden, än att få en säng gratis på något. slagfält — du vet, en af de der sängarne, som.