Aftonbladet – 9 juli 1856, sida 2

hans tvenne följeslagare helt obesväradt inträdde ikonungens kabinett. Esperänce hade älla skäl i verlden att vara belåten med sitt besök, ehuru konungen icke gjorde honom något af de tillbud, som Crillon förmodat. Händelsen, sade monarken med sitt mest förtrollande småleende och drog den unge mannen litet åt sidan, har passerat emellan oss, må den också få stanna der... Ingen vet att tyrannen Henrik kastat er i fängelse, tala icke heller om det för någon!... Hvarföre berätta denna nyfikna och pratsjuka verld att konungen uppfört sig som en skolgosse, och skolgossen som en konung!... Ack, min konungslighet är ej nog solid, för att tåla många stötar .., Nåväl, unge man, vi äro ju vänner, eller hur?... Jag behöfde er, och ni skulle ha gjort mig en mycket stör tjenst, såvida ej den vanliga qvinnoarfsynden spelat oss begge två ett fult spratt... Begär nu af mig hvad ni vill, det är er på förhand beviljadt... Är du nöjd, Crillon? SÄr Espårance det? frågade chevalieren, Ack! Jag är mer än nöjd, jag är lycklig! svarade den unge mannen, böjande ett knä. Se så, min vackre förtrogne, utropade konungen, begär np någonting... allt hvad ni vill, utom penningar., Lugna er sire, han har så att han kan låna er.y Ventre Saint Gris!... det var bra att veta... Nå? hvad önskar ni, min unge vän 2 Ingenting, utom er nåd, sire.n Det var bra litet, sade Henrik, lätt besvärad öfver att ej hafva någonting att erbjuda. Lyckligtvis uppfattade Esperance genast med sin vanliga skarpsinnighet det lätta molnet p monarkens panna. :