Aftonbladet – 8 juli 1856, sida 3

verkställa bergningen innan sådant inträffat. Alltså, man måste taga barnen tidigare ifrån deras förderfvande omgifning, och detta så tidigt att förderfvet icke redan hunnit bibringa sin smitta åt de små. — Härmed torde vi få anse den första punkten afgjord så, att man godkänner grundsatsen att barn böra långt förr än vid 8 års ålder befrias ur en lastfull och tidsdödande omgifning. (Huru man skall i sådant fall mota den större kostnad som härigenom skall synas uppkomma, vilja vi här nedan angifva.) bd) Atthålla barnen i sluten 8. k. uppfostringsanstalt, der disciplinen utgör det enda medlet att:-åstadkomma en uppfostran. För att inse .det:falska i denna deb af organisationen behöfver man allenast eftersinna hvad det är som utgör sjelfva kärnväsendet i uppfostran. .Det kan icke nekas att detta är kärlek — uttalad i känsla, bemötande; erd, efterdöme, i allmänhet handling. Kärlek är lifvets väsende, den rena handlingens rot, den enda bestämmande beståndsdelen: i all verklig lycka. -Hurwfåt man. detta religionens ocl förädlingens innehåll bibragdt inom en ahstalt, der. så litet deraf kan uttryckas? — der ordning, disciplin, strängt vidhållande af reglementariska föreskrifter utgöra det hufvudsakligaste af all inverkanfrån tuippfostrarne på dem som sköla uppfostrass. Man får icke dölja. sanningen för sig. Prins Carls: anstalt vär en kasern, och-har-samma gifna fel som hvarje kaserri, att icke lemha tillfälle för annan inverkan och annan, följd än ordningens Vill man nu säga att ordning är en förträfflig sak, så medgifva vi detsamma, men fortfara likväl att påstå det denna vinst är obetydlig i jemförelse med en sann, kärleksrik uppväxt som innesluter alla. redbarhetens dygder, deribland .också-ordningen; men såsom ett inifrån kommande behof, då deremot den ordningsvana. som.i kasernen inhemtas möjligen åter försvinner, då med upphörande af-det yttre tvånget och i saknad af det inre.;behofvet, ;denna, ordning snart åter försvinner hos: en person der den icke låg rotad i sjelfva sinnet När det, i uppmaningar och beskrifningar, talas. om. uppfostran vid en dylik anstalt, utgör sådant egentligen ett angenämt. och prydande talesätt, som icke motsvaras af någon verklighet, men som lämpar sig beqvämligt för att inverka på välmeningen och enfalden hos en allmänhet, söm vanligtvis, i stort räknad, sväljer fraserna och dermed är fullt belåten. Man har äfven en skola inom Prins Carls Inrättning. . Fordrar och förväntar man uppskolor? Vi tro. det icke. Undervisningens medelbara resultat skulle visserligen vara, och är äfven i lyckligare fallet — bildning, men med vilkor att uppfostran (genom kärlek och religiositet, hvilka: båda saker är ett och detnen förut, ty utom detta kan jag undervisa till vinnande af ett betydligt kunskapsmått, till och med en ganska betydlig utbildning. utan att en uppfostran dermed följer. Hvad man. icke, kan vinna vid. våra allmänna .skolor, med deras i allmänhet vida verksammare utvägar och medel, det skall man ännu mindre fordra utaf Prins Carls Inrättnings skola, som icke: får: betraktas. annorlunda än som en fattigskola, der dessutom 100-barns undervisning . genom .allenast en lärare nödvändigt-måsteantyda en särskild torftighet, oaktadt användningen af monitörsystemet: Att anstalten är sluten utgör en annan, ganska stor olägenhet, som icke kan undvikas, inom. detta: system: af. kasernlif. En mängd mer: eller -mindre-lifliga barngmed en, deras år tillhörande, Törlighet och nyfikenhet, skulle aldrig med säkerhet vxespektera förbudet att när som helst springa ut i små bestyr och förehafvanden, hvarvid ofta. kunde, förete sig anledningar till oordningar och ledsamheter. En kontroll vore oekså omöjlig utan att hela dagen icke görasannat än hålla uppsyn. Det är således nödvändigt att hålla en sådan mängd instängd... :Mens-sådant bar. flersidig skadlig verkan påsbarnets sinnej, främst: den att .barnet känner sig fängsladt-.och jemför sig med andra : barn, hvilkas frihet det afundas. Dernäst: ligger i sjelfva--ofriheten fett proklamerande att man icke har någon tillit till barnens. egen förmåga att bruka. friheten, äf;vensom: sjelfva sättet uttalar att barnet icke behöfver tänka derpå sjelf, emedan gallerporten skall vara barnets skydd emot frihetens missbruk. e) Den tvert upphörande vården, då eleverna lemna Prins Carls Inrättningt Man tänke sig fu ett barn, till 15å 16 års ålder hållet sålunda inom stängsel, utan att få pröfva sin vinge: till-flygt, förrän man på en gång kastar ut det i verldsbullret, — och, vid härvarande fall; ut i en så sedeslös hufvudstad :som Stockholms: onekligen. är! Borde man icke förvånas öfvervatt; sådant oaktadt, mången. af dessa unga kommer till stadga och förnuft i verlden? Men om ordet .mången här med någon. rättvisa blef begagnadt, är det lika rättvist-att säga det mången af dessa barn faller, och att de fallit just genom den oförståndiga förberedelse man gifvit deras ungdom, som blef utan öfning satt se och undvika det dåliga; för hyilket. de sedermera, vid inträdet i verlden; falla offer, genom sderassegenoerfarna hjelplöshet. Mot-.sdenna -oerfarenhet måste botemedlet sökas i ett förändradt system för olyckliga barns upptagande och behandling. — Vi -skola yttra-:oss derom i sammanhang! med betraktandet af den dryga kostnaden vid Prins Carls Inrättning. -Men. undertiden; och så. länge närvarande olyckliga system ännu bibehålles, borde man icke undandraga sig att, med någon tillsyn, omvårdnad och råd, äfvensom understundom med någon hjelp, se:till. de barn man utskickat ivverlden.Hvilken fader, om han icke är .en känslolös egoist, har väl kunnat, på sådant sätt, en gång för ut dt öfemtonårigt barn Prada Dn dy) att inrättningen kostar för mycket: fostran af denna-skola? Har man rätt att) förvänta sig uppfostran äfven af våra öfrigal samma) vinnes på annat håll, och är vun-l: