Aftonbladet – 8 juli 1856, sida 3

fostrings-inrättning. — må: man . gå, tillbaka till dess ursprung och dervid granska, dels. huru den först uppkom, dels dess ångifna syftemål, och dels slutligen, genom dessa båda delars: hänförande till livarandra,: söka -göra tydligt för sig huru syftemålet blifvit motsvaradt och hvad som möjligen lyckats derutöfver. Efter detta torde man också böra uppdraga för sig en tablå öfver de medel som stått inrättningen till förfogande, samt. göra ett öfverslag huruvida allt som kunnat göras, verkligen medelst dem blifvit gjordt. Inrättningens historia, är i korthet följande: Under långvarig tjenstetid hade polismästaren (sedermera underståthållaren) Olof af Wannqvist. med grämelse . åsett huru minderårige ofta bragtes inför dombordet; naturligtvis insåg han att orsaken hufvudsakligast låg uti bristande ädlare familjvård om de arma uppväxande. Sina bekyminer i det afseendet meddelade han åt pastor primarius, den store andlige talaren. J. O..-Wallin. Den sednare såg saken ifrån. presterlig synpunkt och hoppades att, om man kunde bereda dessa missvårdade eller vanvårdade barn en tillflykt, liknande familjens, den redlige och arbetsamma familjens, under inflytande af kristlig undervisning jemte öfning i handarbete till framtida försörjning, och slutligen alla dessa förmåners afslutande med kristlig beredelse till den heliga nattvardens begående — skulle man hafva gjort allt hvad som kunde göras, och fullt tillräckligt för att från sedeslöshet och brottets väg afhålla åtminstone de bårn, hvilka komme att uppväxa under dessa nu anförda lyckligare förhållanden. En uppmaning till Stockholms bildade allmänhet, med framställände af dessa åsigter, hvilkas utförande kräfde betydliga penningemedel, utfärdades nu af doktor Wallin med vanlig styrka och med den följd att inom få månader en oväntadt stor summa insamlades. I sjelfva planen låg mindre hufvudsakligt att samla ett stort käpital på en gång — med ett ord fonder — än förbindelser att lemna årliga bidrag för att dermed kunna underhålla en sådan uppföstringsanstalt som man åsyftat, hvarvid den: styrelse som skulle öfvertaga vårcen om inrättningen, ytterligare skulle uppehålla nitet hos de: gifmilda: så att man alltid blefve i stånd att bjuda spetsen åt de utgifter, hvilka årligen visade sig , nödiga. Denna grundsats led ett afbräck ifrån det ögonbliek man fick för mycket; rikedomskänsla gaf, såsom vanligt, en trygghet, en något för stor trygghet. Det vid första uppmaningen insamlade uppgick till en så högst betydlig summa, att. mån genom. ställningen sjelf; blef kapitalist: Ifrån och med den stunden öfverkom iden att Jdefva på räntor — i stället att öfverskottet bordt vara ett nödvärn emellanåt, hvars inträffande direktionen borde söka förhindra genom vatt årligen, med -fortfarande. nit; anskaffa de för året nödiga medlen. Ju längre detta lugn herrskade inom direktionen, desto . mera stadgade sig åsigten att Jefva på räntor, under det att derjemte ganska betydliga summori donationer tillföllo denna välgörenhetsanstalt, hvars förvaltning hade vunnit allmänhetens förtroende. Utan att kunna med noggrannhet uppgifva den. summa som inrättningen ifrån dess första stiftelse kostat, antaga vi med en ungefärlig kännedom, att sammanräknade inkoms sterna icke obetydligt öfverstigit en half million riksdaler riksmynt. :: Med dessa medel har man bekostat ungefär 360 individers uppfödande. Ett så litet resultat anse vi ådagalägga det ett fel, ett stort fel måste ligga i den ekoncmiska principen, ty i sjelfva förvaltningens oegennytta torde söllannågon styrelse varit lyckligare än direktionen öfver Prins Carls inrättning — en berömmelse som till största delen återfaller på den egentliga organisatören, nu mera aflidne majoren Wenus. Den riktning tan gaf åt förvaltningen har bibehållit sig intill närvarande stund och FT MI) : YT sön