Aftonbladet – 7 juli 1856, sida 3

vergå sandgatan, ech släckes der genast med de i vätten doppade suddarne, ren om detta ej verkar nog, påslås vatten ur byttor och ämbaren, samt på: kastas alf, som qväfver elden; vanligen svedjas de små fallen på en eller abnan timma, då tillräckligt med arbetare fihnas; och bör fallet sedan under flera dygn väktas, samt tillses, att om: eld nppglimmar, en genast blir dämpad: Syrfällen lemnas företräde i derföre att barren torka och affalla före svedningen, Hvarigenom den går bättre, kolveden blir torrare och ger mera kol, och kolningen går säkrare, samt jörlen får mera aska, hvarigenom rågskörden blir större. Fallen inhägnas: och rågsås derefter, samma sommar, men året derpå, efter rågens inbergning, börtI tagas stängseln ovilkorligen genast, emedan nötkreaIturen, stängda inom hägnaden, såsom eljest alltid sker, då: sådana få qvarstå, snart af hunger tvingas att afbeta äfven de för dem motbjudande barrskogsplantorne, Thn deremot, om det står dem fritt, uppsöka för dem begärligare växter på den öppna skogsmar-. Iken, och lemna skogsbrodden oskadad. Måhända sky de svedjelukten, som länge qvarsitter i den afbrända marken. Skogen har, med detta förfarande, å de sålunda i många år utlagde små svedjefallen öfverallt uppkom-. mit, vanligen året efter det då rågen blifvit inberi gad och fallena utlagda, och förblifvit oskadad samt befunnits tät och frodig — och vanligtvis efter 20 års ålder varit nog stor att kunna kolas, under hyvilken tid ny matjord, genom skogens affall hunnit: bildas, så att svedning, efter nytt fålle, äter kunnat företagas. Der icke svedjas, inträffar deremot, att, om barrskogen icke alldeles utrotas, den åtminstone uppkommer: högst Jångsamt och glest, emedan aska, som. är tjenligaste ämnet för barrskogsfröns groning och de späda plantornas uppoch fortkomst, der saknas, och dessa frön, i stället för att falla i den högst produktiva askan, komma bland ljung, blåbärsoch lingonris, mossa m. m. och nå icke ens till jordytan, utan förlora groningskraften och förgås, hvarjemte de få träd, som på sådan mark kunna uppväxa, blifva vanligen korta, tjockare nedåt roten; qvistiga och oformliga, hvarerhot de, söm efter svedning tätt uppväxa, med få undantag blifsa räta och qvistfria och föga tjockare nedåt än uppåt. Allt detta skall jag med mycket nöje visa dem, som för saken äro intresserade och sådant äömska. På 50, ä 60 år har, mig. veterligen, skogseld af någon. betydenhet icke intråffat på denna egendoms område, ehöru här kanske på öfver 100 särskilta ställen: svedning årligen förehafts. Då för e:a 10 år sedan tvenne. sådana på samma dag uppkommo, kade svedningen tväremot lag (15 kap. B. B.j oförsigtigt och vårdslöst efter långvarig. sträng. torka, samt invid mossar anställts, samt elden försumligt vaktats — men dertill uppkom. Hastigt och oväntadt stark blåst, hvilken tillfällighet torde til större delen kunna tillräknas ölyckhändelsen. Då skogen qvarstod, ehuru svedd, samt efterhand kunde användas till. sågning, byggnader och ved, hyarigsnom växande skog på andra ställen besparades, så blef skadan föga kännbar, och ungskög har dessutom snart i askan uppväxt. Att svedning: är det enda i stort lämpliga och verksamma medel, med försigtighet och kännedom be; agnådt, för skogens snaraste återväxt, har således varit och är min öfvertygelse, och förordsr jag alltså dess tillåtande på det högsta, likväl med vilkor, att den sker efter midsommar, och på det sätt nu gällärde lag bestämmer och efter föreskrifter, som i öfrigt kunna anbes böra utfärdas till förekommande af vårdslöshet oeh missbruk: Den stora nytta uti eh hastig och frodig skogsåterväxt, som för enskilte, sb väl soin för fäderneslandet; skulle vinnas, medelst befrämjande och införande af detta skogsbruk öfverallt der omständigheterna sådant skulle tillåta, anser jag vara vidv öfvervägande den skada, som någon äng kan uppstå genom svedning, så vidt den ej årdslöst och oförsigtigt utöftas, och utan att undervisning om hvad dervid iakttagas bör blifvit inhämtad: Det beklagansvärda förhållande, hvari flera vidsträckta or-er sig länge befunnit, gehom brist på Kog, till och med nödigt bränsle i vårt hårda kli at, och den ännu större brist derå, som för framtiden är att förutse, påkalla nödvändigt behjertande. Alla de förslager om plantering och frösådd, iom jag sett uppgifvas, hafva det felet avt vara för .ostsamma i stort och således outförbara, och att iderjemte icke kunna åstadkomma samma resultater, öm då askgödning användes): Valer är sålevåes, enligt mitt omdöme, att icke tillåta svidning, Och se landets frodiga skogsmarker efterhand förvandlade Itill närå svälter eller hedar, möjligen producerande löfträd, men få barrträd, endast användbara till ett sparsamt bränsle, eller tillåta ett försigtigt och förståndigt svedjande, för att om få år åter ha en tät, vacker ibarfskog, om nödigt med tillbjelp af frösåning, å iden efter svedningen fruktbara jorden. Godgårds bruk den 20 Juni 1856. Fr. Wilh. Grill.