Aftonbladet – 7 juli 1856, sida 2

der framstälda af de tre sjöministrarne, friherre Gyllengranat, grefve von Platen och nu senast af herr Ullner. Men äfven detta högvigtiga ämne fordrar sin särskilta afhandling. — Vidare förespegldr man öss ören om betydligt stegrade anspråk på löneförhöjningar till-både civila och militära embetsoch tjenstemän. Denna frågas behandling blir kanske mindre ömtålig för regeringen än för rikets ständer, i anteende till de byråkratiska inflytelser, hvilka ärö kå öfvervägande inom vår ståndsrepresentation. Utan att nu inlåta oss i bedömandet om Bbehofvet af förbättrade vilkor för våra embetsmän, ja äfven med erkännande af detta för vissa embeten och tjenster, torde man likväl såsom en allmän regel kunna antaga, att en förändrad organisation både iiiom civiloch militärväsendet är lika nödvändig för vinnande af ändamålet, nemligen det att erhålla redbara, dugliga och nitiska statens tjenare, som att åt dem gifva högre löner. Konungens kansli t. ex., der man kanske med mesta skäl klagar öfver bristen på kapaciteter, är för närvarande så organiseradt, d. v. s. arbetet derinom är så fördeladt, att hvilka ökade emo!umenter, som helst beviljades, torde utan en nästan komplett omstöpning och en afvikelse från den gamla befordritgsslentelanet, tjena till platt intet. Man vet ännu icke om regeringen påtänker någon proposition om ökade anslag för nationalbeväringens förlängda exercis och tillräckliga beväpding. Utan tvifvel är dock detta ett ämne, som, hvad vårt försvarsväsende beträffar, är företrädesvis maktpåliggande och således tager i anspråk både regeringens och representationens behjertande framför frågan både om kolossala föstningsbyggnader, linieskepp och löneförhöjningar för embetshierarkien. Det vigtigaste af allt torde likväl, i allmänhet och i könstitutionel mening taladt, vara, att statsutskottet och rikets ständer noggrant pröfva och oförbehållsamt yttra sin tanka om nyttan och behöfligheten af de anslag, som äskas, och icke af konsideradion, eller till följd af förtroliga meddelanden och obestämda löften, låta förmå sig att tillstyrka eller bevilja andra anslag än sådana, om-hvilkas ändamålsenliga användande de äro, öfvertygade;. att således vid pröfningen af regeringens planer det väsentligaste afseende fästes vid: förtroende till de personer, som skola utföra eller verkställa desamma, samt slutligen, att om. ett sådant förtroende saknäs, rikets ständer icke bevilja andra anslag än de för statsmachineriets gång oundgängligen erforderliga, innan ett sådant ombyte af regeringsorganer eger rum, att detta förtroende återställes eller inträder. Det. är. från denna politiska synpunkt, som behandlingen af. statsregleringsfrågorna. kan och bör leda till en önskvärd famverkan mellan regering och folk.