Aftonbladet – 7 juli 1856, sida 2

gamordet och alla dess följder. Om den förmente kronopretendenten, den falske Valois; yttrade hon endast några ord; allt detta var ju endast politik, och den unga qvinnan syntes söka ett annat samtalsämne. Så är det, sade Espårance, sorgligt skakande på hufvudet, man må vistas i ett fängelse eller i långt aflägsna länder, tiden går oafbrutet sin väg framåt och förvandlar, utan att vi ana någonting derom, ställningar... öden... hjertan ... med ett ord allt!... Han qväfde en suck och antog ett likgiltigt utseende. Menp, tillade han, låtom oss tacka Gud, konungen är utom all fara, och ni, fru markisinna, ni är skönare och troligtvis också lyckligare än någonsin. .. Gabriella svarade icke, hennes förtjusande hufvud sjönk emot bröstet, medan hennes ena arm hårdt omfattade den gamla stolens ryggstöd, och den andra slappt hängde utefter hennes sida. Ni har uttalat några ord, återtog hon, hvilka jag funnit mycket bittra. .. Madame I Ja, deras dolda mening har ej heller undgått mig... ni sade att frånvaron förändrade hjertan, på hvilka man räknat? Har jag sagt det? Så uppfattade jag dessa ord... men gälde äfven denna förebråelse mig? Ack nej! ... huru skulle väl jag kunna våga att rikta endast skymten af en förebråelse mot er? ... Med hvilken rättighet?...1 hvilken afsigt?... En förebråelse . . . jag, som alltid för er hyst den fullkomligaste vördnad... en vördnad så varm, att den endast kan jomföras med den höga grad af erkänsla, som jag hädanefter blir er skyldig. Min herre, sade den unga (qvinnan med en englalik mildhet, det fattasjmig tid för