Aftonbladet – 5 juli 1856, sida 2

Denna tanke lockade ej tårar, utan blod-ur den armö yäglingens ögon, ty vid åsynen af den gräsliga. tafla, som hans lifliga, inbillning uppdrog, erkände-han inom sig, att sedan ett år, hans hjerta ej slägit ett enda slag, utan att såsom ett eko upprepa namnet Gabriella. Denna omätliga smärta, denna: törst efter rörelse och suckar — det var kärleken v. ; detta behof att antopa en förlorad mor — det var en förtviflad själs. lidanden ... och denna vansinniga glädje att återse Paris efter en rivils lig landsflykt — det var det bemantlade ho i ätt återfinna den qvinna, för hvars skuld han flytt. Ett ögonblick hade han sagt till. sig sjelf när han speglade sig uti sitt palats marmor och guld, att Gud syntes hafva medlidande med. Hans kärleks sorger... att Gabriella i Louvren, omgifven af ;hofvets bländande strålar; ej skulle blifva mera firad: och eftersökt än Han... attbon, oaktadt sin högaställning, skulle få höra; häng rikedom omtalas, hans bonings .smakfullhet--beprisas :och det: goda han gjorde åt-de fattige beundras:. och att detta enhälliga beröm, dessa varma välsignelser uti;hennes; själ för alltid skulle;bibehålla det ljufva och poetiska minne honbevarat efterssin väns 5 Han Hade Vaggat sig uti dessa förmätna drömmar, lofsjungande, Guds godhet, ty det var ju Gud som skickat-honom dessa skatter; Jseh nu, några timmar senare, hade en enda rörelse af samma allsmäktiga hand kullkastat både bygnad och byggmästare, och a hans sköna läftslott flögo bort likt damm och rök, att uti det förflutnagförena sig med alla dessa ärelystna drömmar, -hvilkakärleken födt och dödat. 27 E HIT Palats, Beröm, rikedöm öck välkignsler, allt hade försvunnit, endast tystnaden, vanäran och ryktet om ett skamligt fall, åWöljdt