Aftonbladet – 5 juli 1856, sida 2

ieke -vara beredd på att krossas af åskan, när man öfverstiger den! Espårance sönderbråkade sin hjerna för att utgrunda rätta orsaken till sin onåd, och resultatet. af -alla.hans -grubblerier var: att ett bedrägeri skänkt honom det praktfulla palatset vid gatan de la Cerisaie, och att detta bedrägeri, hvilket kanske dolde. något brott, blifvit upptäckt. Konungen; underrättad:-om allt och vred öfver att endast några minuter hafva blifvit beskyddad af denne falske egare, hade -hämnats och förvandlat. den. storskrytande ädlingen till-en simpel tjuf: Huru tolka Crillons tystnad? Naturligtvis på samma sätt. Också han hade förmodligen ansett sig lekboll för något afskyvärdt svek; ochöfverbevisad af konungen, teg han nu. Hvad, Pontis beträffade... ack! den ädle Espårance anklagade Pontis för otacksamhet och svaghet! Men hvad som öfvervägde alla dessa sorger, hvad som i ännu högre grad förvärrade alla de strider den unge. mannen underhöll med sin onde genius, det var tanken p att han skulle blifva utskrattad, föraktad af alla, och att ryktet om hans fall skulle framtränga till Henriettes och Gabriellas öron... Henriette skulle skratta och glädjas — det var en hämd ;; Gabriella skulle säga att Espårance var en äfventyrare, ej mera värd ett enda minne, och ifrån sin glans och sin skönhetsvhöjd skullechon fälla den förfärliga dom, som för evigt skulle bannlysa honom ur henves tankar och hjerta... Den sårade i Bejons för hvilken hon i tre dagår intresserat sig och åt hvilken Kon i barnslig! oskuld erbjudit och lofvat en vänskap för hela lifvet, hanscbild skulle nusståfläckad inför henne och hon skulle sbland då Tysmrdeshofmännen söka sig nya vänner, kanske mindre granlaga än han att respektera konungens kärlek.