Aftonbladet – 4 juli 1856, sida 3

hvarom jag här hvarken vill eller behöfver orda. Richard Dybeck. TENS RÄTTEGÅNGSocn POLISSAKER:. Öhkrströmska målet mot åtskilliga oficerare vid lifbeväringsregementet. (Forts. från n:o 151). Med anledning af dessa förklaringar har underlöjtnant Öhrström afgifvit följande påminnelser: Till kongl. krigshofrätten! De af kongl. hofrätten mig affordrade påminnelser i anledning af löjtnanterne, kammarherren! Skjöldebrands, af Klerckers och von Knorrings samt underlöjtnanten friberre DAlbedyhls förklaringar, får jag härmed vördsamt afgifva. Förklaranderne hafva samtlige uppgifrvit, att de vid. det. ifrågavarande tillfället uppsagt duskaps med mig, men hafra i öfrigt ieke velat erkänna förloppet af tilldragelsen, sådant det i min till kongl. krigshofrätten ingifna skrift framställes, oeh framför allt undandrapit sig att uppgifva motiverna till sitt handlingssätt. Hvad den af mig afgifna berättelse om sjelfva uppträdet angår, vidhåller jag oförändradt hvad jag derom uppgifvit och vill endast fästa uppmärksamhet derpå, att min förstå skrift till Kongl. krigsböfrätten blifvit uppsatt samma dag uppträdet egde rum, och till kongl. krigshofrätten inlemnad dagen derefter. I fråga åter om förklarandernes vägran eller underlåtenhet att uppgifva sina motiver, synes mig detta deras: förfarande svårt att på ett för dem fördelaktigt sätt förklara. Funnes goda motiver för det åtalade förfarandet, är det ju förklarandernes tydliga fördel att framdraga dem. Må de också på det legala bedömandet af deras handlingssätt. mindre inverka; inför: det allmänna omdömets domstol blefve förhållandet annorlunda. Och hvarken får man väl antaga att förklaranderne äro aldeleslikgiltiga; huru deras handlingssätt bedömes, eller att någon skonsamihet mot mig skulle verkat deras tystnad. Jag har ju sjelf provocerat dem att offentligen uppgifva hyad de må hafva att lägga mig till last. Men i stället att begagna sig häraf, förklarar hrlöjtnant Skjöldebrand att han icke, innan han adertill formligen och laghgen blefve ålagd,, skall uppgifva sina motiver, hvaremot han ordar om en fast och grundad öfvertygelse att jag känner skälen förut. Onekligen är det ett ganska beqvämt sätt att undgå besvarandet af en besvärlig fråga; om det äfven är ett rättskaffens eller mina yvederparter värdigt att så förfara, tillhör ej mig att afgöra. Men tydligt är. att jag ej bör inlåta mig i försök. att för. mina vederparters beteende uppgifva skäl, som de sjelfva vilja. dölja, och jag ämnar ej heller göra det; hvaremot jag har full rätt att framlägga de faktiska förhållanden, hvilka till tiden närmast föregått det slutliga afbrott af allt sintimare förhållande, som kommer att utgöra föremål för k. krigshofrättens bedömande. Om något causalsammanhang finnes emellan de facta, jag härvid mödgas ramlägga, det veta förklarandena. Hvad jag vet är deföljden. Af bilagde P. M. och skrifvelse behagadek. krigshofrättem inhemta att sedan i början af innevarande år för mig blifvit tillkännagifvet, att en vid k. lifbeväringsregementet. anstäld: fanjunkare, vid besök hos ett här i staden bosatt fruntimmer, från henne utan tillstånd medtagit ett Konststyeke af sövresporslin, i. värde uppgifvet till tio rdr bko, oeh jag wumält förhållandet för tjenstgörande majoren, hos hvilken jag tjenstgjorde såsom adjutant, samt denve iter delgifvit detsamma. regementsebefen, har jag på len sistnämdes befallning till fanjunkaren, som från staden bortrest, aflåtit en skrifvelse, hvilken af mig expedierades i den form bilagde afskrift utvisar(); att i anledning af skrifvelsen fanjunkaren, åtfölid af en sin broder, instält sig hos ehefen och vid förhör inför honom och tjenstgörande majoren erkänt, att han: besökt fruntimret och vid bortgåendet från henae, dervid han varit i berusadt tillstånd, kommit att medtaga det omnämda konststycket samt, oaktadt kill frontimret sedermera lemnadt löfte att detsamma återställa, sådant icke fullgjort, men fanjunkärens broder derjemte beklagat sig öfrer det af mig afsända brefs innehåll, såsom sårande för brödernas snamn samt utfarit i häftiga ordalag emot mig cK talat om upprättelse; och att, efter åtskilliga underhandlingar emellan fanjunkaren och fruntimret om sakens nedläggande, hvilka icke ledt till önskadt resultat, kaptenen frih. von Rosen och löjtnanten von Koorring åtagit sig att med fruntimret uppgöra saken, hvilket ock skett på det sätt att hon, efter erhållande af 50 riksdaler förklarat sig afstå från illa anspråk; hvarefter regementschefen ålagt fanunkaren fjorton dagars arrest för konduitfel, och mig samma tids arrest för det skrifvelsen ej varit förfatad i de ordalag, som blifvit anbefalde: Uti denna framställning af de bifogade handlinsarnes innehåll är, vågar jag tro, intet hufvudsakigt förbigånget; och dock är uteslutet hvad jag nunera lärt mig inse hafva varit det vigtigaste: den frågavarande fanjunkarens sårade namn. För det el, hvartill jag vid skrifvelsens uppsättande må hafva sjort mig skyldig, har jag blifvit straffad. Att jag öfrigt felat har jag tyvärr ännu ej lyckats att klart. ppfatta. Såsom officer och adjutant, var det, enligt tjenstgöringsreglementet, 2 kap. 12 4, 3 kap. 43 5, nin skyldighet att för majoren anmäla fanjunkarens mförmälda, åtminstone emot. 2 kap. 18 krigsariklarne uppenbart stridande förhållande. Att vida nindre graverande förhållanden än detta blifvit gjorda ill föremål för anmälan, såsom då en gång en löjtant hos en tjenstgörande major anmälde att en djutant i en order glömt att titulera löjtnantea sherre, derom torde åtminstone någon af förklaranvlerne ega kännedom. Men visst är att, då jag förut aft att glädja mig öfver ett i allo godt förhållande ill förmän och kamrater, en rubbning snart härefter isade sig i det intimare förhållandet, icke till la, eller ens de fleste, men till några, bland hvilka itminstone ett par af förklaranderne äro att hänföra. Dm emellertid något låg mig till last, om förmän Ner kamrater hade något att förebrå mig, visserli;en var väl detta, hvad herr kammarherren löjtnant Skjöldebrand i sin förklaring kallar enskilta förhålanden, som finnas inom hvarje regemente och ej böra framkastas.. Så hafva åtminstone, efter hvad nan sagt mig, dylika förhållanden inom svenska arn6n plågat behandlas, oeh allt utspridande bland allnänheten af uppkomna tristigheter inom en kår anetts minst sagdt olämpligt. Huru härmed i denna ak tillgått, derom lära de fleste, som tillbragt sist örfratna vinter i Stockholm, ej vara okunniga. Ryken af egen art voro snärt i gång. Hvarifrån än lessa ryktens dels förvrängda dels sanningslösa upp) Såväl efvannämde promemeria som underlöjtnanten Öhrströms ifrågavarande skrifvelse till fanjonkären Falkenberg hafva redan varit införda i AfRR 0 Nr UR