Aftonbladet – 4 juli 1856, sida 3

VV OO mn rr Konungen insomnade ljuft sedan han kyst den lille Ceesar och njutit af Gabriellas ömma omsorger. När konungen sof, lemnade den unga qvinnan den kungliga sängkammaren. Allt går bral mumlade bon och skakade sitt tunga hufvud. Ministrarne tänka på folkets lugn och Crillon på de brottsliges straff... nu är det äfven tid att jag tänker på den arme oskyldige, som alla bortglömt uti detta virrvarr. Och hon fattade den af konungen samma morgon undertecknade frigifvelseordern, som ännu qvarlåg på bordet. Han lider för min skuld, stammade hon, det är också jag som skall bota honom. Xx. Eenungens fånge. Lilla Chåtelet, dit konungen skickat sin fånge, var beläget vid slutet af Petit Pont uti la Cite, ett stycke bortom det ställe der numera Hötel-Dieu reser sig. Fästningens massiva torn stängde Petit-Pont, och under hvalfvet, som genomskar det, öppnade sig en gång, som tjenade till stadsport. Lilla Chåtelet var en dyster bygnad, helt och hållet öfverdragen med denna klibbiga mossa, hvilken man nästan kan kalla monumenternas spetälska; men det stod ändå ej i detta fasaväckande rykte, som dess äldre broder Stora Chåtelet. Detta sistnämdes fängel-. ser voro, efter hvad som gades, så gräsliga att den djerfvaste bofs inbillningskraft ryste vid tanken på en fångenskap uti dessa grafvar. Man talade isynnerhet mycket om en änpgelsehåla kallad la Chausse-dHypocras, uti hvilken offret nedsänktes medelst ett block liksom ett ämbar i en brunn, och hvarest den arme fången med fötterna i iskallt vatten och