Aftonbladet – 4 juli 1856, sida 2

hade, såsom sedan visade sig, två tysta behåll: han förbehöll sig att få utöfvap torat, och att icke räkna 2 öar till Central amerika. Clayton, som icke hade en aning om dessa bakhåll, lät nu i Lofidon inleds formliga underhandlingar om följande plan England och Förenta Staterna skulle; hvar dera för sig, sluta ett fördrag med Nikaragus om anläggning af en segelbar kanal, deri öf. vertaga garantien för anläggningens utförande och kanalens, dess stränders och rymningar neutralitet, och sedan inbjuda alla andra sta ter till afslutande sf dylika fördrag. Han er bjöd sig att afstå från de fördelar, som För enta Staterna redan genom Hises fördrag hade i handom, om Englatid ville uppriktigt främje företaget. Medan härom underhandlades London negocierade Claytons chargå daffaire: Squier ett nytt fördrag med Nikaragu: och kom ganska snart dermed till stånd Squier, mindre vänskaplig eller mindre förtroendeful! i afseende på England, sökt göra vilkoren så fördelaktiga som möjlig och åstadkom synnerligen den bestämmel sen, att alla direktörer och största deler af aktieegarne skulle vara medborgare i För enta Staterna. Clayton höll äfven detta för drag tillbaka, lofvade använda sitt inflytande hos det provisoriskt bildade bolagets delegars och hos senaten i det syfte, att nämde be stämmelse blefve borttagen, och uppmanad: lord Palmerston att låta afsluta ett analog fördrag med Nikaragua. Palmerston dröjde och dessutov fick allmänheten någon känne dom om tillvaron och innebållet af Squier fördrag; man kunde vänta att senaten skulle fordra -framläggandet af alla dokumentern: och ratificera fördraget sådant det var. Clay. ton sjelf befarade detta och såg ingen annar utväg, än att i hast träffa en öfverenskom: melse med England, hvilken definitivt löste kanalfrågan och undanröjde alla farhågor föl en konflikt med England. Derigenom, så hoppades Clayton, ,skulle senaten låta förmå sig att uppoffra fördelarne af det Squierska fördraget. Um vi icke göra ett sådant ar rangement,, sade han till Bohver, så är jag nödsakad att gifva hela saken till pris ät den populära uppstädelsen och låta denna afgöra den. Ett besynnerligt yttrande af en stats. man i en demokratisk republik! Saken var mycket för brådskande för att den kunde förbandlas i London. Clayton uppmanade Bulwer, att han; ehuru utan fullmakt; skulle med honom uppgöra en konvention i angifna syfte. Detta skedde i början af Februari 1850. och redan den 19 April var förslaget till Konventionen undertecknadt, En ganska korttid för ett så vigtigt, så inveckladt och så föga förberedt arbete! Denna brådska har också utkräft hämd sedermera. Redan innan ratifikationerna blefvo utvexlade märkte man flera brister i fördraget och sökte afbjelpa dem genom särskilta förklaringar, som med rätta borde ha hört till sjelfva fördraget. Engländ gjorde det förbehåll att fördraget icke skulle gälla för den engelska kolonien i Honduras. och Clayton lät af Pälmerston gifva sig er förklaring att engelska regeringen icke hade någon afsigt att, under förevänning af protektorat, genom andra företaga en af de hand. lingar, som genom fördraget voro detta land sjelf förbjudna. Kort derefter yppade sig den bekanta differensen om förbudet ätt ockupera land i Centralamerika hade afseende blott på framtiden eller äfven på nuvarande besittningshafvande; och ju längre de sedermera skeende förhandlingarne, somm med rätta skulle ha föregått fördraget, blefvo fortsatta, destc flera differenspunkter visade sig. Och dervid hade Clayton icke ens vunnit ändamålet att få engelsmännen att deltaga i kanalarbetet. De ombud, som det amerikanska bolaget skickade till. London, för att erbjuda härvarande kapitalister hälften af aktierna, blefvo mycket kallt emottagna. Man fordrade att de till en början skulle på sin bekostnad låta verkställa undersökningar och upprätta förslager. Sedan detta med mycken kostnad skett, förklarade härvarande kapitalister helt kort och utan att uppgifva något skäl, att de icke kunde göra nägot bruk af anbudet. Bemödandena att efteråt öfverenskomma om tolkningen af de andra bestämmelserna i fördraget, om afståendet af rätten att förvärfva områden i Centralamerika, måste redan i September anses vara strandade. Så har också Pierce betecknat dem i sitt senaste bådskap. Skulle de blifva återupptagna, hvilket hittills cke skett, så kan likväl intet resultat väntas så länge denna minister är vid styret. Den pgentliga frågan, hvarom det för närvarande nandlar, är: om Bulwer-Cloytonfördraget skall olifva upphäfdt eller icke. Här söker man å det att fortfara; i Amerika synes man vilja blifva det qvitt. Men om en ohjelplig meningsskiljaktighet förefinnas i fråga om det väsenta innehållet af ett internationelt fördrag, gifves det blott två vägar: fördragets uppväfvände eller krig. Jag tror att med dessa vå ord den närvarande situationen är betecknad. Parlamentet har ännu icke yttrat sig om politiken mot Amerika. Buillie har återtagit sitt för månader sedan föreslagna tadelsvotum; man förmodar att Bulwer skall göra så äfven med sitt. Times fortfar att underblåsa tvisten; ofta under sken af fredskärlek och försonlighet, att förolämpa amerikanarne och att säga engelsmännen, att det blott är fråga om att förödmjuka dem. Vid drottningens senaste lev blef en amerikansk officer, som kom i sällskap med Dallas, vägrad inträde emedan hän var klädd i svart halsduk. Times gör leraf en stor jägthistoria om en amerikanare, som i republikanskt öfvermod uppträdde i öf