Aftonbladet – 3 juli 1856, sida 3

residenten Comonfort, har resignerat. Man ar vägrat erkänna spanska sändebudet i Mexiko, så länge den spanska krigsflottan ligger vid kusten. — Walkers ställning Nicara ensgkall vara oförändrad. (Insändt.) Frågan om bro mellan Riddärhusgränden och Tegelbacken. Denna fråga, hvilken i morgon förekommer till afgörande hos magistraten och borgerskapets herrar äldste, är af så utomordenthg vigt för fraritiden, att det må anses för en samhällsplikt för hvar och en att lemna sin skärf till dess välbetänkta lösning. Af sådan anledning dessa rader. Många äro troligen de, som anse de hr brukspatron Bernhardts anbud attiofvannämda linea ,utan kostnad för staden anlägga en körbro af trä eller alternativt äfven en gångbro af jern emot tillåtelse att i vissa år få uppbära en bestämd broafgifta, är för kom-å: munen så ytteret förmånligt att det utan betänkande bör antagas. Men denna broafgift, denna skatt, som stadens styrelse så skulle lägga på hvar och en, som finge till fots begagna en vorden genväg mellan stadens delar, är han förenlig me billig fordran på. styrelsens omsorg att en allmän byggnad må blifva till allmänt gagn? Frågar man för vem genvägen är angelägnast, så måste det svaras: för den idoge men. fattige arbetaren, som icke har någon annan egendom än sin tid, och som har största behof af att denna ej förspilles. Det synes då ej vara för mycket om han af stadens styrelse väntar, att hane fjät, som bördan ofta tynger, räknas i första rummet, när det är fråga om att minska afstånden stadsdelarne emellan. Och ändock skulle han utestängas från den nya bron, om Han ej betalte sin skilling, som — om han eger den — han behöfver till en bit bröd inom sin familj. Den brobygguad, som man nu kallar utan kostnad för siadem, skulle åå han betala. Att äfven nu någon gång den fattige erlägger sin skilling för att komma samma led på båtarne; kan ingen klok jemföra med det slifvande förhållandet på en brygga; emedan den gående i förra fallet köper sig hvila, hvilken, om han har att bära är dubbelt värd, men i det senare köper sig endast rittigheten att gå vidare, Detta gäller äfven för de 5 å 6.000 perso-) ner, som man nu räknar såsom dagligen be-Å gagnande ångbåtarne på nämde linea, och hvilka man besynnerligt nog tror sig kunna oafkortadt räkna för en blifvande bro derstädes. Denna räkning hvilar uppenbarligen på samma slags grund, som, för att taga ett något rymligare exempel, skulle innehålla att man ville betala samma afgift som på ångbåtarne till Drottningholm för att, när tiden : tilläte, få gå dit landvägen, helst denna i sig sjelf är något kortare. Det borde då ickel: uppstå tvist derom, att på båtarne mellan: Tegelbacken och Riddarhusgränden försvinner I vägen för den gående; men att han på enl: bro deremellan skulle i stället få en 370 alnars lång väg att gå, och der han måste betala — för att få gå. Sådan afgift har ock allestädes blifvit så förhatlig, att äfven de, som kunna utan svårighet erlägga den, dock om möjligt undvika det, äfven med fösspilld tid. I Paris upphäfdes all broafgift af revolutionen år 1848, och har icke sedermera kunnat återtagas. I London kommer man nu på den borgerliga sarodrägtens, det allmänna praktiska förståndets väg, fill samma slut. Under det att Iden väldiga staden genom daglig tillväxt i sin ofantliga folkmängd har fått ett allt större behof af lättad rörelse öfver floden, som delar den, har på de bryggor, der för öfvergånIzen betalas afgift, trafiken minskats, medan han på de andra har så ökats, att der snart icke) mera är en möjlighet att komma fram. Af sju bryggor i London äro endast tre fria från gifi , nemligen London-, Blackfriarsech) Westminsterbryggorna, och öfver: dessa tre) 2år niottondedelar af trafiken. En engelsk tidskrift, The Builders, yttrar under den: 16 December 1854; sidan 641, om Waterloobryggan: l Vi hafva sett att den mest centrala bryggan, den starkeste, den med. lättaste tillträdety i anseende till jemnböjd med de vägar som leda till henne, och den nyttigaste, sksom. varande. en länk emellan af handelns rörelse och: trängsel uppfyllda: platser, dock står öde i följd af broafgifteni. Samma tidskrift för den 235 November 1854, sidan 609, säger: En intressant parlamentets ; Blå. bok, nyss utgifven, meddelar några lärorika data beträffande trafiken öfver Themsen, I på de med afgift belagda bryggorna. Af beis, företedda inför: der om hufvudstadens Ibryggor nedsatta kömiten, synes det att SouthI warkbryggan med aveniyer kostar 666,000 .1 och att dess: närvarande årliga inkomst är 2900 , dess utgifter 1200 . Innanden nya LonIdonbryggan. öppnades år 1831, varinkomsten af Southwarkbryggan 7000 ; men under årl 1832-sjönk haw till 4544 , och under år 1831 till 3983 —I Efter att likaledes hafva giortreda för Wa: terloobryggans, Hungerforihängbryggans och Vauxhailbryggans inkomster och utgifter, tillägger The Build-rm det synes af denna tatistik; att våra bryggor i London, medundäntag af Hungerfo.d, hafva gifvit prof på en icke mycket bittre placering af kapitalistere penningar, än hvad Themsenstunneln visat för gina olyckliga aktieegare.n i När under dessa förhållanden, och vid cn ända till stockning ökad trängsel på Londonbryggan — hvilken har ensam omkring likastor trafik som alla de öfriga bryggorna tillsamman — staden-nedsatte en. komit för attyttra sig-angående: ens ny :bryggas anläggandet r heten af Londönbryggan, har d föreslagit. såsom naiternativ, 200. famnars afst igg bryggat, för afgiftens borttagande och banande till fri röre n har vids