Aftonbladet – 3 juli 1856, sida 2

oeh rådgifvare, förtroendefullt för ständer och folk, så att alla deruti se, såsom i England, rättesnöret för sitt konstitutionella handlingssätt — i stället för detta förkastar man vårt eget, frånkänner det all konstitutionel kraft, gör det, så vidt man kan, föraktligt för vår konung, förhatligt för våra ständer och vårt folk. 5 : Väl taladt! Nästan lika bra, som en viss öfverstes tal vid en nyligen hållen fest! Skada blott att icke Svenska Tidningen täckts. åta dessa sväfvande ord sträcka sig till ett aärmare tillkännagifvande, hvaruti det der lefvande systemet enligt Svenska Tidningens vegrepp skulle bestå, men detta kan ju ske i stt postskriptum till den långa artikelföljden. Vi anhålla derom i svenska folkets namn, ch att det måtte ske rätt kraftigt och öfverygande. Hvem skulle icke vara tacksam :mot den välgörare, som bure fram en sådan politiskt-filosofisk sten på fosterlandets altare! Vi undra ej på, att Svenska Tidningen icke kunde behandla ett ämne af ifrågavarande natur utan att jemväl upprepa den frågan, som nan förut så ofta sett med salfvelse framställas af framlidne professor Palmblad i tidvingen Tiden, och af andra politiskt liktänkande, den nemligen, huru åsigten att konunsen skall regera men icke styra, slagit ut i ndra länder, der den tillämpats, såsom i Frankrike, och om ej folket der hållit sig ned ansvarigheten till konungarnes, både Karl X:s och Ludvig Filips personer, oaktadt den ninisteriella styrelsen? Ganska sannt; men vad utgjorde skulden härtill? Att grundatsen aldrig genomfördes och att konungarne ;ch hofvet, under skenet af parlamentarisk styrelse, lågo bakom, intrigerade och bestuc0, för att förderfva karakteren af denna styelse. Ärlighet emot folket och landet förutättes dock naturligtvis såsom det första vilsoret, för att under hvilken form som helst kunna förvärfva förtroende. I öfrigt tyckes iet dock, som om till och med Svenska Tidningen numera borde hafva kommit nog långt aktning för sina läsares förstånd, för att icke vidare framkomma med en så många sånger aftröskad halm, som den sistnämda. LE