Aftonbladet – 1 juli 1856, sida 3

kunde köpa å 7 Ro 8 :PrAupmsiiapmäla sig.säljare 2 6!;, Be. I iKefra gjordes stora partier å 3!,, —8,3 Ro. — .KONSULSBERÄTTELSE.() Från Sverge importerades till London 109,000 bjelkar eller ungefär 50,000-loads (år 1854 blott 36;000 loads), från Preussen 70,000 loads (år. 1854 blott 48,090.. loads), eller tillsammans. 36,009 loads mera än 1844, medan behållningen vid årets slut; blott med 22,000 loads öfversteg föregående års. Priset på svenska bjelkar var i början 70, med nedgick till 60:sh. pr load, och höll sig dervid hela året. Af sågad timmer infördes till London från svenska Östersjöhamnar 1,453,000 plankor och 194,000 battens (något mera ån föregående år), samt från Göteborg 334,000plankor och 352,000 battens (mot resp. 178;000 och 68,900 år 1854), så att på det hela betydlig tillväxt uppkommit. Då träbarackerna vid Aldershot måste ofördröjligen uppföras, uppstod brist på Kristianiabräder, hvilka måste ersättas af svensk tillverkning, den der befans fullkomligt lika väl passande. Priset för bästa sorterna var 13 å 15!7, pr Ptb standard, handsågade 20 sh. och battens 40 sh., granplankor 60 sh, derunder. Svensk spångved (Lathwood) vinner i tycke bland konsumenterna ;. den kommer från Kalmartrakten och bör äfven efter freden kunna täfla med produkten från Ryssland. — Kristianisplankor nedgingo till låga priser, och Drammens battens voro en börda hela året. Ved har funnit afsättning utan svårighet, till medelpris pr kubikfamn af 5 för god och 4 för ordinär. Trävaruhandeln från Norge, ehuru betydligt mindre än det utmärkta året 1853, visar ingen minskning mot 1854 och bibehöll en sund ställniog. Den från Sverge har betydligen ökats, i jemförelse med alla föregående år, utan att öfverlasta marknäden, om än förlagerna äro större än förut. Hela bebållningen af utländskt trävirke i Londons dockor, vid årets slut, var 1,570,584 at. plankor, 963,843 battens och bräder, 69,117 loads furubjelkar, 2664st. panelverksblock och 1887 mil. stäfver. Öfver trävarubandelno med öfriga britiska hamnar sakpas nöggränna. uppgifter; den tyckes dock hafva varit något mindre än den med London. Hvad utsigterna för den stundande trävaruhandeln angår, anmärkes, att, ehuru fred blifvit slutad, landets resurser dock komma att lida känning af utgifterna för rustningarne, hvilka sålunda inverka på denindustriella företagsamheten, på samma gång trävarukopsumtionen för krigets ändamål upphör och, nya förlager kunng väntas från Finland och Ryssland. Endast med mycken varsamhet böra derför de svenska och norska trävaruexportörerna inleda spekulationer å Storbritanniens marknader, för att ej blottställa sig för skmma reaktion, som förlidet är träffade Kanadas trävarubandel, Af tjära infördes år 1853 till hela riket 174072 tunnor, år 1854 145,728 tunnor, och år 1855 ieke mindre än 181,536 tunnor, således mera än före krigets. utbrott, hvarför äfven priset, som vid slutet af 1854 uppgiek till 28å 30 sh. per tunpa svensk vära, åter nedgick till 24 å 25 ah. Af 1853 års tillförsel förskref sig ; från Ryssland och Finland samt mindre Sn.:,, från Sverge. Af 1855 års import åter anses 100,000 tunnor hafva kommit från Sverge el:er öfver Sverge från Finland. Vid fredsslutet nedgiek priset till 18, å 18 sh.-med trög afsättning. Importen sf utländskt stångjern till. Storbritannier uppgiek år 1853 till 47,775 tons, år 1854 till 41,745 samt år 1855 till 37,407 tons, men likväl högre. än medeltalet före 1853. Af sistnämde summa. anses Sverge hafva lemnat allt, ntom -12,000 tons från Norge, således 38,437, hvilket visar en minskning af ungefär 4,500 tons mot 1854 och af 5,500 tons mot 1853. NFråndrages det reexporterade, anses hemmaförbrukningen af tackjern hafva utgjort 36,452 tons år 1853, 36,350 toms 1854 och 33,334 tons år 1855. Upphäfvandet af förbudet mot export af tackjern har ännu ej ledt till allmännare efsättning derå i England, men antagas kan att med tiden varan kommer: att begagnas till blandning i smältor af inhemskt jern för erhållande af ett förbättradt stenkolsberedt: stångjern, såväl som för gjutgods, särdeles om utförseltullen i Sverge, Kvilken ännu synes nog Hög, framdeles nedsättes. Intet skäl finnes til förmodam att svenskt tackjern skall i England användas till beredande af stängjern medelst träkol, med någon utsigt till täflan med det från Sverge imp yrterade. Med afseende på svenska tackjernets 5 svänbarhet för gjutgods, har britiska fälttygmästarsembetet nyligen införskrifvit ett mindre parti för sina kanongjuterier: Ytterligare kontrakt var qönder aftal, då freden afslöts: Utgången af de jorda försöken är ej känd, men då belägringen af Sebastopol synes hafva visat det engelska tackjernets mindre goda be-skaffenhet för kanonner, lärg framdeles vidare reqvisitioner komma att göras, Äfven -af det myeket omtalta Nova Scotiajernet är leverans gjord till Wool-. wich. Priserna på svenskt stångjern voro 1854 fasta, mellan 14 och 17, pund sterling efter qvalitet Föga finnes i marknaden, oeh priset är 14 å 147, för vanligt jern, 18 pund sterling för ostindiska sor timenter samt 22 och 34 pund sterling i Hm för bästa sorterna. () Se Aftonbladet n:r 148 ech 149. ra KRA SMER Aes V ME RR