Aftonbladet – 1 juli 1856, sida 3

ee OO OO AA LL han vågar hellre sitt lif hundra gånger, än han försummar ett enda tillfälle att se mig... Utomdess tror han ej att min mor och jag någonsin våga underrätta er om sanna förhållandet, och han anser oss följaktligen utan stöd och utan hjelpkällorae Det är ni också, min fröken, ty jag kan vid Gud ej hindra hemligheten att framtränga till konungen så snart karlen är död. Hvarför döda honom? stammade Henriette. Han älskar mig, och när han ser er förenad med oss... Ack herr grefve, skulle ni väl tillåta en obetydlig flicka, som jag, att gifva er del af sin åsigt? Tala, min fröken, tala!,.. er id är troligtvis god!,.. Jag erkänner utan förbehållsamhet, att jag i dag fått den största aktning för ert förstånd! Låt höra er idd, min frökens, inföll dEntragues, Om jag vågade föreslå, så skulle vi, i stället för att hota herr Ja Ramee när han kommer hit, artigt emottaga honom... i stället för att uppreta honom, ingifva honom förtroende, och i stället för att döda honom — aflägsna honom. Allt det der är mycket sinrikt uttänkts, afbröt Marie Touchet bittert; xmen buru kunna aflägsna honom?... Är ban väl en man, som åtnöjer sig med toma ord ?x Jag har hört sägas att hvarje giftermål, som sker med våld, kan upphäfvas, och om någonsin våld blifvit ådagalagdt, så måste det väl vara. vid detta tillfälle. Det är sant, svarade dAuvergne med ett cyniskt akratt; men blir ni bara en gång ift, så torde han nog göra sina rättigheter gällande.x Henriette rodnade. Ett giftermål i kyrkan skall för det första tillfredsställa herr la Ramee,v sade hon,