Aftonbladet – 1 juli 1856, sida 2

utmärkt läkares skic.lighet sammanfogade det sönderskurna köttet, OM en djup förtviflan lästes i hans anletsdrag. Statyen!... statyen! n, ; Åck, broder Robert imlade Gabriella. Jag kom för sent! svarde munken doft. Nå, hvad menar ni om ma blessyr? in. föll Henrik, som tydligt märku att ingen af de närvarande vågade ställa denn. fråga till munken. lindrig ? afb s Den är ju lindrig? afbröt Sully häfti med tårar i ögonen, häftigt nJa.n Nåväl! Låtom oss då fort underrätta de församlade folket derom ! utropade ministern och skyndade till dörren. Men brodern Robert lade sin jernhand på hans skuldra och hindrade honom sålunda från att taga ett enda steg till, Ni är tokig, min bror! utbrast Sully, föga van vid att någon satte sig emot hans vilja. Stanna! sade munken kallt. Men hör ni då ej det förtviflade folkets skrik på gatorna! utropade Rosny, hela staden är i sorg... förtviflan har inkräktat alla sinnen ... Sire, staten löper en verklig fara om man ej genast kungör att ers majestäts tillstånd är lugnande... För Guds skull låt mig gå!... Släpp mig, munk!... Sköt ni edra böner och kompresser och låt oss sköta landets väl och vel!n Jag säger er, att detta fasaväckande rykte måste cirkulera i staden, svarade munken högtidligt, jag säger er, att det är fara för staten om man ej fortfarande låter folket tro, att konungen är döende... jag säger er, att hans majestäts blessyr är dödlig och att knifven var förgiftad ... När brodern talaren yttrade dessa förfärliga ord, tryckte han ömt konungens hamd ech