Aftonbladet – 28 juni 1856, sida 2

Men den här gången får hans stora olycka vänta. Lägg också till att det är fråga om herr Espårance. Orillon spratt till, blixtsnabbt störtade han ut på trappan och med stentorsstämma befalde han: Kom upp, åsnal Espårance ! mumlade Gabriella, och uti hennes af sorg och tårar utmattade själ uppvaknade hastigt ett friskt och oskyldigt minne. Crillon och Pontis stodo redan ansigte mot ansigte. Herr general, utbrast dauphingaren röd, svettig och flämtande, hvar är Espårance? Harnibieu! vet jag det, jag? Huru!... vet ni det ej?... Vet ni ej att polissoldater i går voro hemma och sökte honom. Polissoldater? . ,. hvarför det? Polissoldater ? upprepade Gabriella öch närmade sig. Ja, madame, polissoldater, som i konungens namn inträngde uti hans boning. Än sen?... Än sen? dundrade Crillon, Sen så förde de bort honom l! Esperance? , .. hvarthän? utropade chevalieren, aDet är just om det jag frågar er, min general Men har du ej underrättat dig derom, ditt murmeldjur!, röt Crillon och skakade sin gardist så hårdt att han var nära att förlora andan, Hm l Har du icke frågat grannarne... husfolket... Zamet? nÄr Espårance granne till Zamet? inföll Gabriella lifligt. Ja, fru markisinna, gatan de la Cerisaie ...