Aftonbladet – 26 juni 1856, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Jernvågskommunikation mellan Dover och Calais Bland de förslag, som gjorts till åstadkommande af ex underhafsjernväg mellan nämde sjöstäder, har följande af en hr Austin väckt särdeles uppmärksamhet. Han föreslår att uppföra tre gallerier utmed hvarandra med oval hvälfning och af fasta, för vattnets inverkan otillgängliga materialier. Men som det dock svårligen blefve möjligt att fullkomligt hindra vattnet från att sippra in, så skulle för dess upptagande och afledande tre aquedukter anbringas. Åt tunneln borde, ifrån dess midt, gifvas en lindrig lutning i båda riktningarne, så att den vid midten komme att ligga omkring 60 fot, och vid sina ändpunkter ungefär 140 fot under hafsytan. Allt det vatten, som möjligen kunde samla sig, skulle medelst ett kraftigt pumpverk föras tillbaka i hafvet. I hvardera af de tre hvalfgångarne skulle apteras två, bredvid hvarandra fortlöpande skenor. Den ena hvalfgången skulle vära bestämd för passageraretränger, den andra för varutransporter och den tredje för extratränger. I fall af behof, skulle på hvalfven anbringas ett slags skorstenar, till åstadkommande af nödig luftvexling, och hvilka, resande sig till betydlig höjd upp öfver hafsytan, kunde på samma gång göra tjenst som fyrtorn och observatorier. Till utförande af denna plan erfordrades en summa af omkring 150 millioner francs. Hela arbetet kunde vara fullbordadt på sju år, och lir Austin vill åtaga sig det i kompani med hr William Hutchison, en mekanikus, som besitter mycken erfarenhet i konsten att åt de ömtåligaste ämnen meddela den för något visst ändamål erforderliga fastbet oeh konsistens. Då geologiska undersökningar gjort det sannolikt. att arbetet väsentligen komme att fortgå på ett kalkstenslager, så har Austin föreslagit att dertill begagna block af nämde sten, af omkring 30 ä 40 tegelstenars storlek, och hvilka ;kulle brytas omedelbart på sjelfva arbetsterrängen. Vid tunnelns båda ändpunkter skulle anläggas verktädor, der de från djupet upphämtade byggnadsnaterialierna komme att undergå den för vinnande f nödig fasthet erforderliga behandling. Under så oeskaffade gynnsamma förhållanden anser man att wrbetet borde kunna fortgå med en hittills ieke anad askhet, och deraf låter sig också förklaras huru hr