Aftonbladet – 26 juni 1856, sida 3

RÄTTEGÅNGSock POLISSAKER. Falkenberg-Bennichska målet.) Löjtnant Stråle började sin vittnesberättelse med hvad som passerat vid det tillfälle, då han och hr Skjöldebränd samt Bkman gemensamt besökt krigsfiskalen. Sedan de för hr Bennich omtalat hvad mamsellen på tillfrågan om saken förklarat, nemligen, att det blott skulle ha varit en halfbutelj porter, som af baron Falkenberg icke blifvit uppgifven, hade hr Bennich gemält: det är nog möjligt, men då är hon betald. Hr Stråle visste ej, om med detta uttryck menades, att hort skulle ha blifvit mutad eller endast betald för sin fordran, ehuru han uppfattat det i förra betydelsen. Hr Bennich bade tydligen tillkännagifvit, att det var hans öfvertygelse, att saken förhölle sig så som mamsellen för krigsfiskalen uppgifvit. Vid uppkommen fråga om krigsfiskalen ansåge sådant för stöld, hade han yttrat att det berodde mycket på hvilken person, som med eh sådan handling beträddes; om en bhamnbuse t. ex. komme upp och begärde få låna en sak och sedan utan egarens vilja medtoge den, så vore sådant stöld, och om baron Falkenberg tagit förtäring på så sätt som, här var i fråga, så var det stöld och stöld under förtroende. För öfrigt hade krigsfiskalens uppmärksamhet blifvit fästad derpå, att oaktadt tidninsarne omtalat förhållandet, hade man ej brytt sig om det; men då krigsfiskalen, som är en aktad person sagt det, så måste man göra sak deraf, och krigsiskalen hade äfven auktoriserat dem att omtala vad han förklarat. Hr Bennich framstälde nu ungefär samma frågor till löjtnant Stråle som förut ill kammarherren Skjöldebrand, hvarpå svarades af ar Stråle, att han icke erinrar sig att krigsfiskalen ofvat be.isa saken; att officerarne kommo till krigsiskalen för att få reda på saken och hans åsigt om lensamma; att han icke kan erinra sig att ordet tjuf blef nämdt eller att det begärdes att saken skulle vällas hemlig, förklarande hr Stråle, att möjligen tskilligt af samtalet kunde undgått hans uppmärkamhet, emedan han för tjenstgöring haft mycket rådtom, och åtskillige gånger önskat aflägsna sig. ?å ytterligare frågor svarade hr Stråle, att det blifit omnämdt, att mamsellen äfven till löjtnant Mknan förut lemnat nekande svar på hans fråga om aron Falkenberg satt sig i skuld hos henne; att hr skman yttrat, att det. kan väl krigsfiskalen förstå tt vi icke kunna tjena tillsammans med en tjuf; ch slutligen att han icke kunde erinra sig att krigsskalen yttrat något om-att han funne sig föranlåen upptaga denna säk ifall baron Falkenberg rörde ig i den förra (den om porslinspjesen hos mamsell ikman), han kunde endast påminna sig att när han ) Se Aftonbladet n:r 137, 140, 143 och 145. TT DARING TE ASTA EDA RESIDENS TI NKI NE