Aftonbladet – 26 juni 1856, sida 2

Bref från Qvarken. Vid Umeå fjärd den 17 Juni. Ända ifrån tiden för stadens anläggning har Umeå icke varit föremål för en liflig handel och sjöfart, som under det nyss afslutade kriget emellan Ryssland och vestmakterna. Så länge nödens hotande skepnad icke allenast stod vid dörren, utan våldsamt trängt sig in genom densamma, var ryska regeringen nödsakad att lemna Finlands allmoge tillstånd att äfven med små farkoster eller båtar exportera landets produkter till Sverge, och derifrån få återföra salt och andra oumbärliga varor. Niimera, sedan faran är förbi, är det slut med detta tillstånd. Allmogen i Finland har väl rättighet att utföra sina landtbruksprodukter till Sverge, men sådänt får ej ske med farkoster, hvilkas drägtighet icke uppgår till minst fem läster, och på återresan får så godt som intet af allmogen hemföras. Bönder, som i år hitkommit från Wasatrakten, hafva berättat att de erhållit afslag på deras hos tullkammaren i Wasa framstälda begäran att-få härifrån. hemföra några varor, men oömöider vunnit tillåtelse att få hemföra ett kaffe, ett IN socker och et bomillsgarn per man, men icke något jern eller salt, hvilken sistnämde vara köpmännen i Wasa då höllg till ett pris af 8 rubel silfver tunnan, ehuru.de några dagar derefter till handlande, som härifrån rest öfver till Wasa. och bjödo ut salt till salu, icke ville gifva mera än 1 rubel 10 kopek pr tunna. Dessa förbud, som nässtan göra all sjöfart på Sverge omöjlig för allmogen, hvilken eger nögst få farkoster af fem lästers drägtighet; hafva tillkommit till fördel för köpmännen, hvilka, likasom embetsoch tjenstemännen skola på allt sätt gynnas på allmogens bekostnad. Vid flera tillfällen, då jag erfarit dylika förhållanden i Finland och tänkt deröfver, har jag af hjertat önskat, att mitt eget fädernesland al