Aftonbladet – 25 juni 1856, sida 3

riette, i hopp att han åtminstone skulle ryggs tillbaka vid denna sista vanära. La Ramåe log medlidsamt. Hvad bryr jag mig om det:.., mumlade han, ni ser ju att jag redan en gång för bindrat deras sättande i verket... lita på Dig, jag skall nog också hädanefter kunne göra detl Ni, stammade den unga flickan föraktligt Ja, just jag !... Denna gång åtnöjde jag mig med att endast underrätta er far och markisinnan de Monceaux... De begge qvinnorna darrade. Men nästa gång skall jag underrätta konungen sjelf ... Åh ss Jag skall säga honom allt hvad jag vet... jag skall säga honom allt det som han sjelf är okunnig om... jag skall säga honom hvilket blodigt moln utbredt sig emellan er förste och er sista kätleks kyss... Eländige !... Och jag skall säga konungen, alt min angifvare är en feg mördare ! Åh, min fröken, hvad det vidkommer, så skall jag sjelf säga honom det... Tror ni väl, att jag skulle kunna glömma ett af de intressantaste bladen uti er historia !... Men konungen är ej den ende, som skall erfara er afskyvärda biografi, jag skall äfven berätta den för hofvet och staden... Jag skall lära gatornas och torgens eko vatt upprepa namnet Henriötte ... jag skall låta eta jorden genljuda af mina skrik, mina anklagelser, mina hädelser och mina förbannelser !... SOch jag, röt Henriette, med en taördgirig blick, jag skall... Låta mörda mig 7... Ah bej, min fröken, försök det ej, jag känner er, och jag är på min vakt... Hys derför inga vansinniga förhoppningar i den vägen!.,. Hvad som är