Aftonbladet – 25 juni 1856, sida 2

Allt det ni säger uppväcker i allra högsta grad vårt intresse,, inföll Marie Touchet förbindligt, ni vet hvilken liflig vänskap vi alla hysa för er. Ja bevars, det vet jag visst, svarade la Ramte med ett leende, som tvang Henriette och hennes mor att nedslå ögonen, också har jag endast egnat jemt och nätt den erforderliga tiden åt tystnaden och tillbakadragenheten... så snart det var mig möjligt att återvända till Paris, gjorde jag det. Ni har kommit hit i dag? Nej, jag har varit här flera gånger i hemlighet... utan att j anaden det, vakade jag öfver erl Huru! utropade Marie Touchet med såradt högmod, ni vakade!... Ja visst!... Det är ju helt naturligt att man sysselsätter sig med dem man älskar... med de vänner man saknar. Ni hade verkligen ej lupit den ringaste fara, om ni visat er för oss, min bäste herr la Rame, sade modren, bitande sig iläppen. Ni hade derigenom hindrat oss :från att begråta en lefvande.som död, och vi hade då redan förut kunnat få tacka er för den välvilja ni, både frånvarande och närvarande, alltid bevisat 0ss. Jag kunde det ej,, svarade la Ramdee med en föraktlig axzelryckning, tiden var ännu icke inne. Kanske att er beskyddare döljer sig? Nästan... Ni vet ju att fru hertiginnan ej står väl vid bofvet... Hvilken hertiginna? frågade Marie Touehet, såsom om hon ej vetat hvilken hennes medbrottsling menade. .Fru hertiginnan de Montpensiers, svarade la Ramee högtidligt, min beskyddarinna ! Åh, jag lyckönskar er, min bäste la Ramee;