Aftonbladet – 23 juni 1856, sida 3

skrifvit dessa rader, utropade Henriette, ofrivilligt beherrskad af den själsstorhet, som alltid utmärkt hennes arma offer. Utomdess är han icke här, han är bortrest. Om det ej är han, så hvarför skulle det då ej kunna vara. .. Jag vet hvem ni menar, min fru... ja, han skulle verkligen vara i stånd till en dylik nedrighet, men han är död. Kanske att det var en synvilla... kanske att det var ett foster af min inbillning, men i går, då jag hemkom från min promenad, förekom det mig, som om den olyckliges ansigte hastigt skymtat förbi mig likt en skugga, just då jag vek af in i porten. I Det är omöjligt, madame, kom ihåg att han förenade sig med hertiginnan de Montpensiers parti, och att hon gjorde honöm till sin sekreterare... Herr de Brissac har ju dessutom sjelf sagt oss att han var med ibland de i Bloistornet inläste spaniorerna, hvilka herr de Crillon så obarmhertigt dödade och kastade i floden, den natten då konungen gjorde sitt intåg uti Paris. Jag vet det, men... i Om han öfverlefvat detta blodbad, så hade vi ej länge varit i okunnighet derom... Tro mig, min mor, han hör ej till dem, som vilja falla i glömskan., I detta ögonblick upplyftades dörrförhänget, och en kammarjungfru anmälde att grefven af Auvergne ridit in på gården. Marie Touchet reste sig hastigt. Henriette hoppade lätt ur sängen, och den omtänksammå modren hjelpte henne skyndsamt att påsätta en priktig sammetsnattrock. En minut ses nare inträdde grefven af Auvergne, åtföljd af herr dEntragues. Nå väll utropade Marie Touchet. I Stora nyheter, mina damer! stora nyhes ter . .. hela hofvet är i uppror!