Aftonbladet – 23 juni 1856, sida 2

skedde fullkomligt i öfverensstämmelse med hofvets goda minne. Deremot, och ehuru konungen förlänat adelskap åt ordföranden i den så kallade skatteförenklingskomiten, sedermera statsrådet Sandströmer,i ändamål, som det hette och hvaröimn han sjelf troligen blifvit prevenerad, att han såsom ledamot af statsutskottet skulle deltaga i pröfningen af konungens i anledning af nämde komitås betänkande afgifna nådiga proposition rörande detta vigtiga ärende, förunnades honom icke något rum i statsutskottet, der denna pröfning skulle ske, utan sattes han i stället uti allmänna besvärsoch ekonomiutskottet, hvilken plats han likväl afsade sig. Under sådana förhållanden lärer en hvar finna, att om, enligt hvad man hade anledning hoppas af de frikostiga löftena i 1844 års trontal, den nya styrelsen haft något slags allvarlig afsigt att genom rikets ständer bereda framgång åt liberala reformer, intet slags opposition vid den nu ifrågavarande riksdagen af någon betydenhet varit att befara på riddarhuset, der, som vi ofvan nämt, hela det gamla, af öfvertygelse konser-vativa och byråkratiska partiet var helt och hållet undanträngdt, och det nya systemets organer och verktyg voro afgjordt herrskande. Vi skola härnäst taga i betraktande, på hvad sätt och i hvilken riktning det nya systemet begagnade denna sin omisskänneliga öfvervigt inom rikets så kallade första stånd.