Aftonbladet – 23 juni 1856, sida 2

tiska position uppkommit i följd af egenkärlekens förvillelser. Att det vore en lycka för vårt afsides belägna Sverge, om ett musikaliskt institut kunde uppstå, som motsvarade tidens kraf, torde svårligen kunna bestridas. Svenska folket har ett djupt poetiskt sinne och är begåfvadt med framstående anlag för tonkonsten. I hvarje hänseende är det således bedröfligt och förödmjukande, att vi måste söka den högre musikaliska utbildningen på främmande jord. Afskudda detta utländska ok, skynda att uppresa ett tempel der undervisning meddelas uti konstens alla grenar. Dertill är icke nog att blott reparera den på lös grund stående byggnaden, hvilken väl fick af Gustaf IIT:dje den lysande benämningen: Kongl. musikaliska akademien — men hvarken medel eller utvägar att rättfärdiga sin storartade titel. För att kunna åstadkomma något riktigt ändamålsenligt, torde andra hjelpkällor -och bildningsmedel böra framkallas, än de som för närvarande stå akademien uti ekonomiskt och artistiskt hänseende till disposition — och se! denna gåta är icke lätt att lösa. Det är ett särdeles vackert drag af frikostighet, som genomgår vår tid, då frågan gäller läroverkens förbättring. Såväl regering som ständer lyssna med beredvilliga öron till alla billiga förslag, som kunna befordra det vigtiga ämnets utveckling. Finnes väl också någon ädlare prydnad för ett land än goda skolor? Att vilja klassificera dem till mer eller mindre nyttiga, är deremot ett partiskt ingrepp uti menpiskans frioch rättigheter. Må således de som älska musik, i likhet med dem som älska kemi, filosofi c. c., finna lägenhet att tillfredsställa sin trånande längtan efter vägledning och upplysning. Men för att ernå ewt verkligt nyttigt och ärofullt resultat af våra musikaliska läroanstalter, torde i första rummet blifva nödvändigt, att lärarekallet betwaktades från samma höga och stränga åsigt, som gäller för universiteter och gymnasier, och der man för ingen del öfverlemnar maktpåliggande befattningar åt amatörer! Billigt var emellertid, att musikaliska akademiens lärare erhöllo större löner, hvilka relativt till tidens dyrhet för ingen del kunna betraktas för öfverdrifvet höga, när lärare, af så god beskaffenhet som herrar Randel, G. Mankell, van Boom m. fl. äro, erhålla ungefär två riksdaler riksgälds för hvarje imma, som de gifva inom akademien. . Tvånget av å denna väg söka utkomst är bäde mödosamt och för kobstlyftningen tryckande, och bör följaktligen någorlunda vil honoreras. Som ifrågavarande ämne förtjenar mången belysning, torde jag i sinom tid närmare skärskåda det Fz. B.